En svensk text som inte innehåller några lånord (och med det menar jag: ord vilkas form eller uttal omedelbart vittnar om deras främmande ursprung) är monoton. En text som innehåller ett övermått av lånord är hård och kantig.
(På samma sätt: en plats utan inflyttare är färglös. En plats där alla kommer från olika håll är själlös.)
Och vidare: en text utan egennamn (person- eller ortnamn) är anemisk. En text med ett övermått av egennamn är splittrad.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Carnap! (Jag kompletterar bara inlägget.)
Vad syftar Du då på? Hans svaghet för esperanto?
Now I get it!
Post a Comment