Anti-anti-antisemitism?

Varför blir så många hos oss (t.ex. i Finland och Sverige) upprörda över striderna i Mellanöstern, medan vi förhåller oss tämligen likgiltigt till konflikterna i Darfur eller Sri Lanka, för att inte tala om inbördeskriget i Kongo?

Många av dem som engagerar sig offentligt är kritiska mot Israel. Det har framkastats att det skulle röra sig om latent antisemitism, men jag betvivlar att detta är avgörande. Betydligt viktigare är, tror jag, att vi känner ett slags ansvar för eller delaktighet i Israels agerande: Israel - en västerländsk demokrati - är uppenbart "vår" sida i konflikten. Vi kräver inte så mycket av palestinierna - de har blivit tilldelade offrets roll. (Det betyder å sin sida att Hamas inte borde känna sig smickrat av de anti-israeliska stämningarna.)

Men det finns kanske en annan bidragande omständighet. Finland och Sverige upplevde aldrig holocaust på nära håll. Tvärtom hade vi ett kamratligt förhållande till Nazi-Tyskland - Finland militärt, Sverige främst ekonomiskt. Transporten av judar till dödslägren blev aldrig hos oss det skuldbemängda trauma som det blev t.ex. i Tyskland, Norge, Frankrike eller Polen. Inte så att man hos oss skulle förneka förintelsen, långt därifrån. Men hos vissa personer kan man förnimma en känsla av trötthet: "nu får det räcka", "hur länge ska Israel kunna hänvisa till judeutrotningen?", som kan hänga ihop med vår roll i andra världskriget.

Det finns givetvis inget svar på frågan hur länge man är skyldig att minnas - varje tal om en "skyldighet" att minnas klingar falskt när det blir en fråga om att uppfylla ett krav. Men benägenheten att bagatellisera förintelsen leder till en bristande inlevelseförmåga, ett slags blindhet för det israeliska perspektivet. De som undrar varför israelerna inre kan tänka sig en enstatslösning har svårt att förstå israelernas motvilja mot att än en gång tillhöra en stat där de utgör en minoritet. Samma slags blindhet kommer till uttryck i föreställningen att israelernas motvilja mot en integration av judar och palestinier måste bottna i en föreställning om att palestinier är mindre värda. (Också den föreställningen förekommer givetvis - framför allt bland bosättarna.)

Israelkritiken i våra länder bottnar delvis i vad man kunde kalla ett slags anti-anti-antisemitism.