Punkter och linjer i politiken

Symbolfrågor engagerar ofta väljarna mera direkt än renodlat politiska frågor. Med symbolfrågor avser jag frågor om sådant som abortlagstiftning, samkönade äktenskap, kommunnamn eller -vapen osv. Det är ofta lättare att bilda sig en uppfattning om frågor av den här karaktären än frågor som gäller skattepolitik, jordbrukssubventioner, statsbudgetens prioriteringar el. likn. Symbolfrågorna har vi gärna åsikter om, de väcker våra känslor. Frågor av det andra slaget överlåter vi hellre till de förtroendevalda. De har alltför många dimensioner, har konsekvenser på olika plan, man tvingas väga för och emot.

Symbolfrågor står ensamma för sig, de utgör isolerade punkter, de klassiska politiska frågorna är däremot förbundna med linjer till alla olika sidor av samhällslivet.

George W. Bush kampanjstrateg Karl Rove förstod att utnyttja det här. Han såg till att flera stater ordnade folkomröstningar om abort och samkönade äktenskap i samband med presidentvalet 2004. På det sättet lockade han konservativa väljare som annars var benägna att stanna hemma att bege sig till vallokalerna - och de allra flesta av dem röstade republikanskt.

Punktfrågornas lyskraft utgör en demokratins akilleshäl, genom att de leder bort väljarnas uppmärksamhet från frågor som mera direkt berör deras intressen.

I finländsk politik finns det en motsvarande akilleshäl. Personval har en liknande karaktär som symbolfrågor. Det är lätt att engagera sig för eller emot en kandidat i ett val, betydligt lättare än att sätta sig in i sakfrågor. Av den anledningen får presidentvalen hos oss en uppmärksamhet som inte står i någon som helst proportion till presidentens makt. Riksdagsvalen väcker långt ifrån samma intresse, vi överlåter med varm hand åt partiernas ledningar att sinsemellan göra upp om den verkliga makten. (I riksdagsvalen finns det också ett element av det här: vårt system med personlistor lockar partierna att lansera kändiskandidater som drar bort uppmärksamhet från sakfrågorna.)

(Se Torbjörn Kevins analys av presidentvalets status i finländsk politik, Åbo Underrättelser 15.4.09: "Manipulerat folk.")

En speciell avart av personfixeringen är smutskastningen av motpartens kandidater. Det är en utveckling som knappast heller går att undvika hos oss.