Jag frågade mitt barnbarn Matilda, som strax ska fylla 8, om det är viktigare att vara vacker eller snäll. "Snäll" svarade hon omedelbart. Sedan frågade jag om det är viktigare att vara vacker eller klok. Efter en halv sekunds tvekan svarade hon: "Klok". Till slut frågade jag om det är viktigare att vara klok eller snäll. Nu tvekade hon kanske en sekund innan hon sade: "Snäll".
Jag berättar det här, inte för att fästa uppmärksamhet vid Matilda, som är en underbar men i övrigt helt normal åttaåring, utan för att fästa uppmärksamheten vid en diskurs.
Hon frågade inte "Viktigt för vad då?" (alltså "I relation till vad?"), utan förstod omedelbart att frågan också kunde förstås i vad vi kan kalla en absolut mening - "viktigt i förhållande till själva tillvaron". Samtidigt är jag säker på att ingen enkom hade lärt henne detta konstiga sätt att använda ordet "viktig". Hon bara uppfattade omedelbart vad det handlade om, liksom hon omedelbart visste vad svaret var. (Man kunde säga: att hon förstod denna användning och att hon visste svaret är två sidor av samma sak.)
Det här illustrerar vad Wittgenstein menade när han i sin föreläsning om etiken talade om absolut värde och om hur vi rusar mot språkets gränser när vi försöker uttrycka etiken i ord.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Någon tror kanske att poängen är att vårt moraliska tänkande är medfött. Men det är ett missförstånd. Vårt moraliska tänkande är varken inlärt eller medfött. Det är lika meningslöst att fråga om vårt moraliska tänkande är inlärt eller medfött som att fråga om vårt logiska tänkande är inlärt eller medfött.
Att något är inlärt eller medfött förutsätter att det kunde ha varit annorlunda än det är: t.ex. att vi kunde ha haft en logik där en självmotsägande sats kan vara sann. Det är det som är misstaget. Och detsamma gäller vårt moraliska tänkande: t.ex. föreställningen att det kunde finnas en moral där det är viktigare att vara vacker än att vara snäll. (Givetvis kan människor leva som om de trodde det, men människor kan ju också säga emot sig själva.)
Vi har helt enkelt dresserats att tänka på de här frågorna i alltför snäva banor.
Post a Comment