Nätpirater och salttullar

Signaturen Stall Mälkers frågade om min inställning till piratpartiets program, efter att jag hade diskuterat den finländska inställningen till laglydighet (bloggen ”Språklagen och verkligheten” 15.4.09).

Jag har svårt att känna starkt vare sig för eller emot nätpiratism. Jag kan förstå att förbudet mot nerladdning har svag legitimitet i mångas ögon. För det första är det svårt att kontrollera att lagen följs. Det leder till att bestraffningarna blir mera eller mindre slumpmässiga. För det andra verkar det omotiverat att skivbolagen ska ta ut vinster för en insats som den nya tekniken egentligen har gjort överflödig. Systemet påminner om forna tiders salttullar: man slog fäste vid flodmynningarna och tog betalt för att låta folket i inlandet hämta in salt – man mätte alltså ut en vinst utan att tillföra ett mervärde. Men å andra sidan är det ohållbart att upphovsmännen inte ska få ersättning för sina insatser. De skapar onekligen ett mervärde. Upphovsrätten har alltså två motsatta värden.