Tännsjö, utilitarismen och föraktet för de svaga

I Kulturtimmen (Radio Vega 22.8.08) intervjuades svenske professorn i praktisk filosofi Torbjörn Tännsjö om sin syn på elitidrotten. Han sade (ungefär) att elittävlingar ger uttryck för en fascistisk människosyn och uppmuntrar till förakt för svaghet.

Samtidigt berättade han att han själv med nöje hade följt med OS-tävlingarna i Beijing. Man kan ju tycka att det här avslöjandet undergräver trovärdigheten i hans åsikt om elitidrotten. Men det här skulle vara ett missförstånd.

Vad man måste ha klart för sig är att Tännsjö är utilitarist. Han anser att varje handling, institution, organisation osv ska bedömas utgående från dess nytta, dvs från sannolikheten för att den kommer att maximera mängden lycka i världen och minimera mängden lidande. Det här betyder att ord som "fascism", "förakt för svaghet" inte har samma betydelse för honom som för de flesta människor. De flesta av oss uppfattar dem i sig som negativa begrepp. Men för en utilitarist finns det inget förhållningssätt eller lärosystem som i sig är moraliskt förkastligt. Allt beror på omständigheterna.

En utilitarist kan t.ex. komma till åsikten, att det med tanke på samhällsutvecklingen skulle vara bättre om de svaga gick under. Det ansåg ju Hitler, och vår egen Pentti Linkola är kanske inte helt främmande för tanken. Andra utilitarister kanske inte håller med, men då handlar det bara om en oenighet i vad man bedömer som sannolikt, inte om en moralisk oenighet i ordets vanliga mening.

För de flesta som inte är utilitarister är förakt för de svaga däremot en moraliskt avskyvärd inställning.

Men en utilitarist kan alltså gott och väl anse att elitidrotten uttrycker fascistiska värderingar eller uppmuntrar till förakt för de svaga utan att för den skull anse att den i sig är problematisk. Så om Tännsjö är en konsekvent utilitarist så kan han med gott samvete fortsätta att njuta av elitidrott.