Om Sandell, tiden och otidsenligheten

Debatten i HBL kring Halvar Sandell och abortvideon kännetecknas – liksom så många insändardebatter – av att man talar förbi varandra. Många av Sandells kritiker tar inte hans övertygelse på allvar. Han är upprörd över kyrkans liberala inställning till aborter. Varför skulle han då bry sig om att hans uppfattning inte står i samklang med tiden, eller om att attityder av det här slaget kan få många att lämna kyrkan?

Hur skulle en appell till vad som är populärt eller vad som ligger i tiden över huvud taget kunna utgöra ett kall till moraliskt allvar: om något är orätt men råkar ligga i tiden, då blir det ju särskilt angeläget att stå upp emot det.

Men samtidigt är jag förbryllad över hur Sandell har sett sin egen roll. Hur reagerar deltagarna i ett skriftskolläger, av vilka många kanske inte är vad man kallar ”sexuellt aktiva”, om de märker att prästen utgår från att det är normalt för ungdomar i deras ålder att ställas inför abortproblematik? De måtte ju känna sig kringrända.

Om man får tro HBL sade Sandell i ett skede (juni 2008) att livet är brutalt, och ju tidigare man lär sig förstå det, dess bättre. Med förlov för att intervjutexter inte alltid gör den intervjuades svar rättvisa, förefaller detta uttalande minst sagt förbluffande.

Jag kan inte ta ställning som en kristen, men jag skulle ha föreställt mig att den som bär vittne talar om sanningen sådan man ser den och överlämnar det övriga i Guds händer. Man försöker inte skrämma eller manipulera den andra till medhåll. Förvisso har svavelosande predikningar hört till kyrkans historia (och de förekommer väl fortfarande inom vissa samfund), men motiven för dem verkar illa genomtänkta: det är som om man inte trodde på sitt eget budskap.

Annorlunda uttryckt: att bära vittne är framför allt vara ärlig. Det är inte att vara taktisk, att försöka manipulera sig fram till ett önskat resultat. Att låta ändamålen helga medlen måste, så förefaller det mig, vara särskilt främmande för en äkta kristen. Den som tänker taktiskt har däremot avsvurit sig evigheten. Så förefaller det i varje fall en utomstående betraktare.