Bevisbördor och vapenlicens

I Finland betraktar man tydligen vapeninnehav som en medborgerlig rättighet. Det betyder att det är myndigheterna som måste axla bevisbördan när det gäller att förvägra en person vapenlicens eller att återta en licens som beviljats. Så länge det inte kan visas bortom allt rimligt tvivel att en person är farlig för den allmänna säkerheten bör han få behålla sitt vapen. Även om man lägger ut massakerfantasier på YouTube eller har avbrutit sin militärtjänst på ett sätt som vanligen indikerar mentala problem, så ligger det inte bortom allt rimligt tvivel att man kommer att begå våldsdåd.

Av samma anledning är lagstiftarna ovilliga att låta de myndigheter som beviljar vapenlicens få tillgång till den sökandes sjukjournal.

Enligt det här synsättet bör polisen också förenkla kontrollen av de sökande ifall resursbristen leder till att de i annat fall får vänta alltför länge på sin licens.

Ett alternativ är att betrakta vapeninnehav som ett privilegium. Det innebär att den sökande måste bevisa att han är lämpad att bära vapen, inte tvärtom. Om man offentligt ger uttryck för våldsfantasier bör privilegiet ifrågasättas. Den som ansöker om vapenlicens måste avstå från rätten att hemlighålla sin eventuella sjukdomshistoria för de beviljande myndigheterna. Och kontrollen måste få ta den tid den tar.