HBL 19.5.09 berättar hur Paavo Salonen lyckades återföra sin son Anton till Finland. Mamman och pappan hade gemensam omvårdnad, men för ett år sedan förde modern honom olagligt till Ryssland. ”När Salonen fått tag på sonen sökte de båda skydd i Finlands konsulat i S:t Petersburg.” Efter att förgäves ha väntat på ett myndighetsbeslut i tre veckor beslöt han sig för att smuggla ut sonen. Här fick han hjälp av en konsulatstjänsteman som i hägnet av sin diplomatiska immunitet förde sonen över gränsen. Tjänstemannen ”handlade enligt egen övertygelse”.
En hjältesaga och en solskenshistoria? Fadern återfick sin rättmätiga egendom? Slutet gott allting gott?
Men stopp! Är Anton verkligen ett stycke egendom? Äganderätt preskriberas aldrig, så heter principen, men gäller detta också barn? Att modern förde barnet till Ryssland var säkert lagstridigt, men betyder det att rättvisan blir återställd när fadern återfår barnet i sin vård?
Om det finns någon ”äganderättsfråga” som spelar in här så är det barnets rätt till god omvårdnad. Vad har skett under ett år? Antons ålder uppges inte, men av artikeln framgår ingenting som skulle göra det möjligt att avgöra om återförandet skedde i barnets intresse eller inte. Vi får ingenting veta om hur den har beaktats.
Eller är det så här? Orätt är när ett barn förs bort från Finland. Rätt är när barnet återbördas till Finland.
No comments:
Post a Comment