Trots att jag definitivt inte hör till Radio X3M:s målgrupp hade jag tänkt skriva en blogg om kanalen redan innan jag visste att Mikael Jungner ville lägga ner den.
Också för en pensionär (64) kan en daglig dos X3M fungera som en vitaminspruta. Det är stimulerande att lyssna på unga kreativa människor med energiska röster, människor för vilka det är helt naturligt att tänka att världen fortsätter också på andra sidan det egna trädgårdsstaketet, och att den existerar också nu och inte bara i det förflutna. Att man trakteras med en del hårdrock mellan verserna får man finna sig i.
Man kunde ju tänka sig att det finlandssvenska kapitalet skulle se till att kanalen överlever åtminstone tills makthavarna sansar sig och tills folk igen börjar betala sina licenser. Men pamparna i de svenska fonderna tycks inte ha desto mera till övers för ungdomens kultur än Yle-direktörerna har.
Borde man inte understöda det som lever och fungerar? Ibland tycks det vara viktigare att arkivera finlandssvenskarnas liv än att se till att det kan fortsätta. Däremot får kanske någon efter 50 år ett understöd från Svenska kulturfonden för att skriva en avhandling om hur det gick till när Radio X3M lades i graven.
Tillägg 2.12: Radio X3M undgick som känt nedläggning. Nu har det också framkommit att åtminstone en representant för det finlandssvenska kapitalet, Konstsamfundet, skulle ha varit beredd att rädda kanalen.
No comments:
Post a Comment