Thorleif Pettersson (Uppsala universitet) och Sakari Nurmela (TNS Gallup) har jämfört vissa attityder bland finländare och svenskar. Attitydundersökningar bör i allmänhet tas med en nypa snus, men de kan i varje fall motivera vissa reflektioner. En intressant skillnad är att svenskar tenderar att gilla finländare mera än finländare gillar svenskar. (Se HBL 3.11.07.) Det här kan eventuellt sättas i samband med att flera svenskar har finländska bekanta än tvärtom - däremot känner finländare bättre till det svenska samhället än svenskar känner till det finländska.
En annan skillnad gäller inställningen till demokrati och jämställdhet. Svenskarna är, sägs det i undersökningen, betydligt mera demokratiskt sinnade, medan finländare är mera auktoritetsbundna. Det ligger säkert något i den här iakttagelsen. Vårt politiska system har skolat oss att inte engagera oss för starkt i politiken, utan låta experterna ta sig an samhällsfrågorna. Hos oss har man försökt förverkliga Paul Valérys definition av politik som konsten att hindra människor från att lägga sig i saker som angår dem.
Hela väljarkåren engagerar sig med liv och lust för presidentvalet, vilket är ofarligt eftersom presidenten knappt har någon makt. Riksdagens sammansättning har däremot en stor politisk betydelse, men man har lyckats föra väljarna bakom ljuset genom att inbilla dem att man i första hand röstar på en person och inte på ett parti. Och varför skulle man över huvud taget bry sig om att rösta i riksdagsvalet: regeringens sammansättning beror i varje fall på vad man kommer överens om mellan de tre stora partierna. Vårt partisystem möjliggör inte ett val mellan två block som i Sverige, Storbritannien, Tyskland eller USA.
Vi ligger kvar på sofflocket, trygga i förvissningen om att Onsdagsklubben och Helsingin Sanomats ledarstab styr över rikets öden.
No comments:
Post a Comment