Ryssland, Kina och "mänskliga rättigheter"

”Medvedev och Hu fann också samförstånd om mänskliga rättigheter... Bägge länderna anser att varje land har rätt att försvara mänskliga rättigheter utgående från sina egna särskilda drag...” (HBL 24.5.08.)

Detta är ett raffinerat sätt att säga att Medvedev och Hu frånkänner mänskliga rättigheter all betydelse. Mänskliga rättigheter handlar om gränserna för statens maktutövning över den enskilda. Men om en stat själv avgör vilka rättigheter den tänker ”försvara”, så betyder det att den inte erkänner några rättigheter. Punkt och slut.

En chans att upplösa folket?

Efter folkresningen i Östtyskland 1953 deklarerade regimen att folket hade förlorat regeringens förtroende. Bertolt Brecht framkastade ironiskt tanken att det skulle vara enklare för regeringen att upplösa folket och välja ett nytt. Militärjuntan i Burma (”Myanmar”) verkar nu i cyklonens spår se en historisk chans att förverkliga Brechts idé i sitt eget land.

Blanda idrott och politik

”Man får inte blanda ihop idrott och politik” är ett av dessa mantran som ständigt upprepas, men vilkas innebörd ingen egentligen förstår.

Vad skulle det innebära att man inte blandar ihop idrott och politik? Att staten inte längre subventionerar elitidrotten? Att de tävlande vid OS inte längre bär nationsbeteckningar, och att man inte spelar nationalsången för guldmedaljörer?

När Hannes Kolehmainen vann tre guldmedaljer vid Stockholm-OS 1912 och därmed ”sprang Finland in på världskartan”, bröt han därigenom mot budet om att blanda ihop idrott och politik?

Och hur ska budordet tillämpas när det gäller att delta i invigningsceremonin i Beijing? Är det de som uteblir som blandar ihop idrott och politik, eller de som deltar? Är blunda eller blanda de enda alternativen?

(När man betraktar förbudet mot att blanda ihop idrott och politik, och kombinerar det med fenomenet olympiska spel, så blir resultatet en vits.)

Givetvis finns det sammanhang där det är beundransvärt att sätta sig över politiska motsättningar. Man säger liksom: ”vi må vara oeniga om skattepolitiken, arbetslagstiftningen, NATO-medlemskapet osv, men när allt kommer omkring är det som förenar oss viktigare än det som skiljer oss åt.”

Men vad blir tillämpningen av detta på regimen i Beijing: ”vi må vara oeniga om förtrycket i Tibet, folkmordet i Darfur, diktaturen i Burma, bruket av slavarbetare och fängslandet av regimkritiker ---- men när allt kommer omkring är det som förenar oss viktigare än det som skiljer oss åt.”

Kirgisen, marskalken och våra historiker

Om det är sant, som har hävdats, att Mannerheim när han återvände från sin ritt genom Asien hade sällskap med kirgis, och att han sedan lämnade kirgisen åt sitt öde, så länder det inte Mannerheim till heders (huruvida deras relation var sexuell gör förstås varken från eller till). Om det är sant, och om detta aldrig har noterats av forskningen, så länder det inte våra historiker till heders.

Hemlighållandet av märkesmäns homosexualitet ännu efter deras död är en av de subtilare formerna av homofobi. (Vet inte om detta gäller i fallet Mannerheim. Det gäller uppenbarligen i fallet Westermarck.)

Lakritsflickan

HBL frågar (1.3.08) fem finländska kvinnor om de tyckte att det omstridda afrikanska flickhuvudet på Fazers lakritsstänger är sårande. Ingen tyckte det. (Fazer har beslutit slopa figuren.)

Jag har svårt att förstå tanken bakom utfrågningen. Är det vita finländare som ska avgöra vad som är kränkande för afrikaner?

Skulle vi komma på tanken att låta några medelålders män avgöra vilka sätt att framställa eller behandla kvinnor som är kränkande?

Kosovo and Palestine

There is an interesting analogy between the claim of the Serbs to have the right to rule Kosovo and the claim of the Jewish settlers to be entitled to live on the West Bank. The Jewish settlers argue that they can ignore the wishes of the Palestinian population of the West bank since according to their faith, the land was promised them by God. The Serbs, on the other hand, maintain that the wishes of the 90 % of the population of Kosovo that is Albanian can be set aside, on the grounds that Kosovo is the historical cradle of the Serbian nation.

Both arguments are solipsistic, in the sense that they do not embody a perspective that could be shared by those at whom they are aimed.

Tillägg om yttrandefrihet

Det är tänkvärt att ingen har föreslagit att man i yttrandefrihetens namn borde tolerera verbal mobbning i skolan eller verbala sexuella trakasserier på arbetsplatserna.