”Kvinna, upp till bevis!”

Enligt pressöversikten var en vanlig reaktion bland ledarskribenter på valet av Finlands första kvinnliga biskop att det nu gäller för henne att visa att hon klarar sig lika bra som någon av de manliga kandidaterna skulle ha gjort.
Lustigt, man har inte hört av någon motsvarande reaktion vid valet av manliga biskopar.

Motståndet mot kvinnliga präster kan förstås på två sätt. Antingen ser man det som en praktisk fråga: man anser att kvinnor till sin natur är sämre skickade att handha kyrkliga ämbeten. Deras olämplighet uppfattas i så fall som något som är uppenbart för det naturliga förnuftet. Eller också betraktar man förbudet för kvinnor som ett av trons mysterier, något som uppenbarats för människan och som man inte ska försöka förstå med det naturliga förnuftet.

Det senare synsättet verkar lättare att respektera än det förra. (Lustigt nog brukar kvinnoprästmotståndare inte avslöja vilkendera ståndpunkten de intar.)

Vårt lands ledarskribenter har, förefaller det, en viss förståelse för det förra synsättet: de tycks tro att kvinnor måste bevisa att de klarar sig lika bra som män.

(Efter detta kan man f.ö. konstatera att näringslivet nu är den mest konservativa samhällssektorn i vårt land.)