En härva av många trådar

Den s.k. valfinansieringshärvan består av många olika oegentligheter som tenderar att köras samman till en enda gröt i nyhetsrapporteringen.

Först kom det fram att politiker i olika partier hade underlåtit att rapportera om det stöd de hade fått. Rapporteringskravet ansågs tydligen inte så viktigt, eftersom det inte var bundet till sanktioner. Detta var en uppenbar brist i lagstiftningen: genomskinlighet i det här sammanhanget är nödvändigt för att allmänheten ska kunna bedöma om det uppstår bindingar mellan donatorer och politiker (se föregående blogg). Det visade sig också mycket riktigt att föreningen Kehittyvien Maakuntien Suomi hade stött framför allt centerpolitiker - som ju å sin sida stödde föreningens planer på att inrätta köpcentra.

Därnäst kom det fram att företaget Nova hade stött politiker i olika partier, bl.a. hade man betalat för Ilkka Kanervas födelsedagskalas. Det här var olagligt, eftersom företaget hotades av konkurs. Ett företag som hotas av konkurs måste i första hand dra försorg om sina fordringsägares och arbetstagares intressen.

Sedan kom det fram att en stiftelse vars syfte är att hjälpa unga att få bostäder hade använt en del av sina medel till att stöda Matti Vanhanens och stiftelsens ordförandes valkampanj. Detta är (eller borde vara) lagstridigt, eftersom de som anförtrott sina pengar åt en stiftelse borde kunna lita på att pengarna används för stiftelsens syfte. (Centerpolitikern Vihriälä, som såg sig tvungen att avgå på grund av den här skandalen, tyckte att det var orättvist att bara Centern blir kritiserad trots att SFP hade fått betydligt mera pengar från en stiftelse. Han förstod inte att den stiftelse som stödde SFP hade politiska syften.)

Det är alltså många olika former av ohägn som fått chansen att frodas i skuggan av den hemliga valfinansieringen.

*

Det har sagts att ungdomsstiftelsens agerande i varje fall är "omoraliskt". Vad man menar med det är att lagstiftningen är undermålig. Tydligen är det rättsliga skyddet för de medel som doneras eller testamenteras till stiftelser svagt i vårt land. Vi har ju kunnat läsa om hur medlen i Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse mest har använts för att stiftelsens styrelseordförande ska kunna smörja kråset, medan Kilostiftelsen vägrar att utföra den verksamhet som är dess huvudsyfte, nämligen att upprätta ett daghem i Kilo.

Vi får, när allt kommer omkring, vara tacksamma för att Svenska Kulturfonden faktiskt stöder den svenska kulturen i Finland.