Hellre en hederlig tjuv

Stefan Johansson, en funktionär i Svenska folkpartiet, gör bort sig på en mottagning på svenska ambassaden, genom att tafsa på obekanta kvinnor. Maria Björnberg-Enckell, ledande politiker inom samma parti, söker i sin blogg en förklaring till hans beteende. Exakt vad hon har sagt är inte klart, men tydligen ansåg hon att förklaringen låg i hans klassbakgrund eller i att han var hemma från skärgården. Hon sade tydligen å ena sidan att han inte var inkommen i ”de finare koder” som gäller vid sådana här tillfällen, å andra sidan att han inte hörde till dem som hade fått lära sig att behärska sig, sitta raka i ryggen osv.

Jag misstänker att hon trodde sig urskulda hans handlande, alltså att inlägget skulle uppfattas som välvilligt. Men därigenom blir det i själva verket mera nedlåtande. Det var inte en upprörd reaktion, utan var ett genuint uttryck för hennes samhällssyn, en syn som hon tydligen räknade med att andra skulle dela. (Jag vet inte om de var så, men så förefaller det.)

Av någon anledning för det här fallet mina tankar till något som inträffade för flera år sedan (utan likheter i övrigt). En flicka från Finland hade rest till USA som utbyteselev, men avbröt sitt besök. Modern krävde att de skulle få pengarna tillbaka, eftersom dottern hade placerats i en svart familj. Det som gjorde intryck på mig var inte moderns rasism som sådan, utan den aningslöshet med vilken hon tog för givet att andra skulle anse att hennes klagomål var befogat: ”Det måste ju alla förstå att en finsk flicka inte ska behöva bo i en svart familj.”

I en viss mening gick moderns rasism djupare än den gör hos medlemmarna av Ku Klux Klan. De skäms trots allt över sin rasism inför omvärlden, inför varandra, och kanske i grunden också inför sig själva. Varför skulle de annars gömma sig i sina kåpor? Den finska kvinnan paraderade däremot stolt och aningslöst sin rasism på öppen gata.

(Jag kommer också att tänka på ett helt annat fall. En bekant till mig i Ekenäs blev en gång av med sin cykel. Ett år senare hade tjuven ställt tillbaka cykeln, visserligen illa medfaren och tillknycklad. Nu är jag rädd för att tjuven intalade sig att han därigenom inte egentligen hade stulit cykeln. Och jag tänker att jag definitivt skulle föredra en hederlig tjuv som inför sig själv tillstår att han är en tjuv och inte försöker lämna tillbaka sitt stöldgods efter ett år.)