Wednesday, October 21, 2009
Tuesday, October 20, 2009
Farlig lag?
"Artiga förare den största faran" skriver HBL (20.10), med anledning av de två flickorna som blev överkörda för att de gav sig ut på ett övergångsställe efter att en bil hade stannat för dem.
Lika väl hade man kunnat skriva "Laglydiga förare den största faran". Att man följer lagen brukar ju inte i allmänhet ses som ett bevis på artighet.
En person som följer paragrafen "Föraren skall lämna fri passage åt gående som befinner sig på skyddsvägen [övergångsstället] eller står i beråd att beträda denna" utsätter alltså fotgängarnas liv för fara eftersom hon eller han, enligt polisens uppfattning, invaggar dem i falsk trygghet.
Detta är en lag som, med ett engelskt talesätt, är "more honoured in the breach than in the observance".
Hur ofta har ni inte blivit vittne till att bilförare struntar i att lämna fri passage åt gående? Och hur ofta har ni sett bilister som bryter mot lagen bli bötfällda, eller ens hört om att det skulle ha skett?
Uppenbarligen vill polisen inte bidra till att flera bilförare respekterar övergångsställena, och därmed invaggar fotgängare i falsk trygghet. Vill man följa polisens linje fullt ut borde övergångsställena slopas helt. Att ta sig över gatan borde vara ett likadant äventyr som (förmodar jag) i Kalkutta eller Rio de Janeiro. Ingen falsk trygghet där.
Lika väl hade man kunnat skriva "Laglydiga förare den största faran". Att man följer lagen brukar ju inte i allmänhet ses som ett bevis på artighet.
En person som följer paragrafen "Föraren skall lämna fri passage åt gående som befinner sig på skyddsvägen [övergångsstället] eller står i beråd att beträda denna" utsätter alltså fotgängarnas liv för fara eftersom hon eller han, enligt polisens uppfattning, invaggar dem i falsk trygghet.
Detta är en lag som, med ett engelskt talesätt, är "more honoured in the breach than in the observance".
Hur ofta har ni inte blivit vittne till att bilförare struntar i att lämna fri passage åt gående? Och hur ofta har ni sett bilister som bryter mot lagen bli bötfällda, eller ens hört om att det skulle ha skett?
Uppenbarligen vill polisen inte bidra till att flera bilförare respekterar övergångsställena, och därmed invaggar fotgängare i falsk trygghet. Vill man följa polisens linje fullt ut borde övergångsställena slopas helt. Att ta sig över gatan borde vara ett likadant äventyr som (förmodar jag) i Kalkutta eller Rio de Janeiro. Ingen falsk trygghet där.
Monday, October 19, 2009
Management by Vanhanen II
Matti Vanhanen säger att Finland behöver en stark ledare, och han erbjuder sig att vara denne ledare. Jawohl!
Nej, jag tror inte i grund och botten att han har några aspirationer på en bli en ny Führer. Men det är förbluffande att han har ett sådant tygöra att han inte hör hur han själv låter. Höstens mediekarusell har uppenbarligen lämnat honom med en känsla av svindel. Brädskandalen landade i hans famn på samma sätt som 9/11 landade i famnen på George W. Bush.
Under hösten hade medierna grävt fram den ena skandalen efter den andra. Vanhanen och hans parti hade tagit emot valpengar av konkursbon, han tillät att stiftelser han hade ansvaret för hjälpte till att bekosta hans egna valkampanjer, det kom fram att det köpcenter i Vichtis han drog en lans för planerades av kretsar som stött hans valkampanj, att sjukhusdistrikt och statsbolag hade finansierat (bl.a.) hans valreklam - och allt han kunde säga var att man inte kunde klandra honom eftersom han bara hade följt landets sed. Men samtidigt blev de genomsnittliga tidningsläsarna allt tröttare och hade allt svårare att följa med i svängarna.
Sedan en dag blev han anklagad för att ha tagit emot några hyvlade bräder utan att betala för dem. Bevisen var hemliga. Vanhanen tog omedelbart kontroll över situationen. Det här var något konkret, något som den genomsnittlige läsaren förstod. En hög med bräder - existerar den eller inte? Han kallar in experterna från Tekniikan maailma, ber dem konstatera att det inte finns några bräder i hans hus. Perfekt! Vilken pr-firma kunde väl ha tänkt ut ett mera effektfullt scenario! De ursprungliga anklagelserna är som bortblåsta. Vår "starke ledare" sitter kvar, orubbad.
Nej, jag tror inte i grund och botten att han har några aspirationer på en bli en ny Führer. Men det är förbluffande att han har ett sådant tygöra att han inte hör hur han själv låter. Höstens mediekarusell har uppenbarligen lämnat honom med en känsla av svindel. Brädskandalen landade i hans famn på samma sätt som 9/11 landade i famnen på George W. Bush.
Under hösten hade medierna grävt fram den ena skandalen efter den andra. Vanhanen och hans parti hade tagit emot valpengar av konkursbon, han tillät att stiftelser han hade ansvaret för hjälpte till att bekosta hans egna valkampanjer, det kom fram att det köpcenter i Vichtis han drog en lans för planerades av kretsar som stött hans valkampanj, att sjukhusdistrikt och statsbolag hade finansierat (bl.a.) hans valreklam - och allt han kunde säga var att man inte kunde klandra honom eftersom han bara hade följt landets sed. Men samtidigt blev de genomsnittliga tidningsläsarna allt tröttare och hade allt svårare att följa med i svängarna.
Sedan en dag blev han anklagad för att ha tagit emot några hyvlade bräder utan att betala för dem. Bevisen var hemliga. Vanhanen tog omedelbart kontroll över situationen. Det här var något konkret, något som den genomsnittlige läsaren förstod. En hög med bräder - existerar den eller inte? Han kallar in experterna från Tekniikan maailma, ber dem konstatera att det inte finns några bräder i hans hus. Perfekt! Vilken pr-firma kunde väl ha tänkt ut ett mera effektfullt scenario! De ursprungliga anklagelserna är som bortblåsta. Vår "starke ledare" sitter kvar, orubbad.
Thursday, October 1, 2009
Ny blogg
Har också börjat blogga på nättidskriften Dixikon. Kommer att lägga länkar här.
http://www.dixikon.se/bloggarna/minnet-tema-i-litteraturen/
http://www.dixikon.se/bloggarna/minnet-tema-i-litteraturen/
Saturday, September 26, 2009
"Jag är inte arrogant"
Matti Vanhanen besvarade idag sina kritiker genom att säga att han inte anser att han har varit arrogant. Påståendet har något konstigt över sig. Man har svårt att föreställa sig motsatsen: någon som skulle säga om sig själv att han tycker att han är arrogant.
Det finns vissa utsagor som antingen blir obegripliga eller måste ges en särskild tolkning när de görs i första person. T.ex.: "Jag är nog ganska oärlig." Eller å andra sidan: "Jag är ovanligt anspråkslös."
Smått egendomligt blir det också om man säger: "Jag är mycket tillförlitig/otillförlitlig." - "Jag är alltid/aldrig rättvis." - "Jag är väldigt generös/snål."
En annan typ av konstigheter: "Jag är inte här." (Det säger man kanske till sin partner när telefonen ringer, men då betyder det något annat.) Eller: "Jag sover djupt." - "Jag har dött."
Det finns vissa utsagor som antingen blir obegripliga eller måste ges en särskild tolkning när de görs i första person. T.ex.: "Jag är nog ganska oärlig." Eller å andra sidan: "Jag är ovanligt anspråkslös."
Smått egendomligt blir det också om man säger: "Jag är mycket tillförlitig/otillförlitlig." - "Jag är alltid/aldrig rättvis." - "Jag är väldigt generös/snål."
En annan typ av konstigheter: "Jag är inte här." (Det säger man kanske till sin partner när telefonen ringer, men då betyder det något annat.) Eller: "Jag sover djupt." - "Jag har dött."
Tuesday, September 22, 2009
En härva av många trådar
Den s.k. valfinansieringshärvan består av många olika oegentligheter som tenderar att köras samman till en enda gröt i nyhetsrapporteringen.
Först kom det fram att politiker i olika partier hade underlåtit att rapportera om det stöd de hade fått. Rapporteringskravet ansågs tydligen inte så viktigt, eftersom det inte var bundet till sanktioner. Detta var en uppenbar brist i lagstiftningen: genomskinlighet i det här sammanhanget är nödvändigt för att allmänheten ska kunna bedöma om det uppstår bindingar mellan donatorer och politiker (se föregående blogg). Det visade sig också mycket riktigt att föreningen Kehittyvien Maakuntien Suomi hade stött framför allt centerpolitiker - som ju å sin sida stödde föreningens planer på att inrätta köpcentra.
Därnäst kom det fram att företaget Nova hade stött politiker i olika partier, bl.a. hade man betalat för Ilkka Kanervas födelsedagskalas. Det här var olagligt, eftersom företaget hotades av konkurs. Ett företag som hotas av konkurs måste i första hand dra försorg om sina fordringsägares och arbetstagares intressen.
Sedan kom det fram att en stiftelse vars syfte är att hjälpa unga att få bostäder hade använt en del av sina medel till att stöda Matti Vanhanens och stiftelsens ordförandes valkampanj. Detta är (eller borde vara) lagstridigt, eftersom de som anförtrott sina pengar åt en stiftelse borde kunna lita på att pengarna används för stiftelsens syfte. (Centerpolitikern Vihriälä, som såg sig tvungen att avgå på grund av den här skandalen, tyckte att det var orättvist att bara Centern blir kritiserad trots att SFP hade fått betydligt mera pengar från en stiftelse. Han förstod inte att den stiftelse som stödde SFP hade politiska syften.)
Det är alltså många olika former av ohägn som fått chansen att frodas i skuggan av den hemliga valfinansieringen.
*
Det har sagts att ungdomsstiftelsens agerande i varje fall är "omoraliskt". Vad man menar med det är att lagstiftningen är undermålig. Tydligen är det rättsliga skyddet för de medel som doneras eller testamenteras till stiftelser svagt i vårt land. Vi har ju kunnat läsa om hur medlen i Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse mest har använts för att stiftelsens styrelseordförande ska kunna smörja kråset, medan Kilostiftelsen vägrar att utföra den verksamhet som är dess huvudsyfte, nämligen att upprätta ett daghem i Kilo.
Vi får, när allt kommer omkring, vara tacksamma för att Svenska Kulturfonden faktiskt stöder den svenska kulturen i Finland.
Först kom det fram att politiker i olika partier hade underlåtit att rapportera om det stöd de hade fått. Rapporteringskravet ansågs tydligen inte så viktigt, eftersom det inte var bundet till sanktioner. Detta var en uppenbar brist i lagstiftningen: genomskinlighet i det här sammanhanget är nödvändigt för att allmänheten ska kunna bedöma om det uppstår bindingar mellan donatorer och politiker (se föregående blogg). Det visade sig också mycket riktigt att föreningen Kehittyvien Maakuntien Suomi hade stött framför allt centerpolitiker - som ju å sin sida stödde föreningens planer på att inrätta köpcentra.
Därnäst kom det fram att företaget Nova hade stött politiker i olika partier, bl.a. hade man betalat för Ilkka Kanervas födelsedagskalas. Det här var olagligt, eftersom företaget hotades av konkurs. Ett företag som hotas av konkurs måste i första hand dra försorg om sina fordringsägares och arbetstagares intressen.
Sedan kom det fram att en stiftelse vars syfte är att hjälpa unga att få bostäder hade använt en del av sina medel till att stöda Matti Vanhanens och stiftelsens ordförandes valkampanj. Detta är (eller borde vara) lagstridigt, eftersom de som anförtrott sina pengar åt en stiftelse borde kunna lita på att pengarna används för stiftelsens syfte. (Centerpolitikern Vihriälä, som såg sig tvungen att avgå på grund av den här skandalen, tyckte att det var orättvist att bara Centern blir kritiserad trots att SFP hade fått betydligt mera pengar från en stiftelse. Han förstod inte att den stiftelse som stödde SFP hade politiska syften.)
Det är alltså många olika former av ohägn som fått chansen att frodas i skuggan av den hemliga valfinansieringen.
*
Det har sagts att ungdomsstiftelsens agerande i varje fall är "omoraliskt". Vad man menar med det är att lagstiftningen är undermålig. Tydligen är det rättsliga skyddet för de medel som doneras eller testamenteras till stiftelser svagt i vårt land. Vi har ju kunnat läsa om hur medlen i Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse mest har använts för att stiftelsens styrelseordförande ska kunna smörja kråset, medan Kilostiftelsen vägrar att utföra den verksamhet som är dess huvudsyfte, nämligen att upprätta ett daghem i Kilo.
Vi får, när allt kommer omkring, vara tacksamma för att Svenska Kulturfonden faktiskt stöder den svenska kulturen i Finland.
Sunday, September 20, 2009
Partistöd eller skampengar?
SDP:s ordförande Jutta Urpilainen har sagt att partistöden troligen bidrog till den borgerliga valsegern. Man får förmoda att både de som gav stöd till de borgerliga partierna och partierna själva för skams skulle håller med henne.
Man kan tänka sig två slags motiv för partistöd från privata donatorer. Antingen vill man bidra till att ett parti vars politik man understöder kommer till makten. Eller också vill man skapa bindningar mellan partiet och donatorn, för att påverka partiets politik i önskvärd riktning. (Tobaksindustrin brukade ge stora donationer till båda de stora partierna i USA för att vara säkra på att ha vänner i Washington oberoende av valutgången.) Man hoppas att alla partier och donatorer inser att det förra motivet är respektabelt och det senare korrupt - och att de alltså håller med Urpilainen.
Man kan tänka sig två slags motiv för partistöd från privata donatorer. Antingen vill man bidra till att ett parti vars politik man understöder kommer till makten. Eller också vill man skapa bindningar mellan partiet och donatorn, för att påverka partiets politik i önskvärd riktning. (Tobaksindustrin brukade ge stora donationer till båda de stora partierna i USA för att vara säkra på att ha vänner i Washington oberoende av valutgången.) Man hoppas att alla partier och donatorer inser att det förra motivet är respektabelt och det senare korrupt - och att de alltså håller med Urpilainen.
Subscribe to:
Posts (Atom)