"A plague on both your houses!" - om mellanårsvalet i USA

Republikanerna vann majoritet i den amerikanska kongressens båda kamrar. Eller för att citera Mercutio i Romeo och Julia:  ”A plague on both your houses!”

            Nu kommer man i oändlighet att få höra mantrat om att Obama ha misslyckats etc. För all del, han har inte lyckats befästa det egna partiets maktpositioner. (Han har inte heller lyckats gå på vattnet, även om många väntade sig det 2008.)

            Men att republikanerna skulle vara det populärare partiet bland amerikanerna är, som man brukar säga, en sanning med många modifikationer. Problemet finns i det amerikanska valsystemet och i den politiska kulturen. Man kunde tala om ett kraftigt demokratiunderskott.

            Underskottet har flera komponenter:

            (1) S.k. ”gerrymandering”, manipulativ valkretsindelning. Delstatsledningen kan fördela valkretsarna så att motståndarpartiets väljare koncentreras till några få distrikt där de får klara majoriteter, medan det egna partiets väljare sprids ut i många distrikt där de kan hoppas på att få knappa majoriteter. Det här fungerar därför att mandatet går till den kandidat som fått de flesta rösterna.

Republikanerna har dragit större fördel av det här bruket. I valet 2012 fick republikerna majoritet i representanthuset trots ett lägre folkligt röstetal – detta utbasunerades som en republikansk seger. Det har sagts att demokraterna borde vinna med en marginal på 7 % för att få majoritet i huset. Jag har inte lyckats utröna hur rösterna fördelade sig mellan partierna  år. (Till saken hör att det folkliga röstetalet inte brukar ges någon synlig publicitet.)

            (2) Glest befolkade landsdelar är överrepresenterade i senatsvalet: Alaska och North Dakota med 600 000 invånare har lika många senatsplatser som Californien med sina 37 miljoner och New York med 19 miljoner. Och landsbygdsbefolkningen tenderar att rösta republikanskt i högre grad än befolkningen i större städer. (I presidentvalet har landsortsstaterna också en viss fördel.)

            (3) I flera stater finns det trösklar och restriktioner som gör det svårt för resursfattiga personer att registrera sig eller rösta, det kan gälla allt från att förkorta förhandsröstningen, kräva fotoidentifikation till att ta betalt för att parkera invid vallokalen. Valet förrättas under en arbetsdag och köerna är långa.

I sydstaterna brukade man systematiskt försvåra eller omöjliggöra valdeltagandet för svarta. Detta förbjöds 1965, och stater som hade haft diskriminerande arrangemang ålades att inför varje val förelägga justitieministern sina valarrangemang för godkännande. Detta krav upphävdes 2012 av Högsta domstolen, vilket innebär att diskriminerande bruk har blivit mera utbredda: Texas och Mississippi har infört identifikationskriterier som tidigare hade underkänts.

            (4) Valdeltagandet är lågt i USA. I det senaste mellanårsvalet 2010 var det cirka 38 %. Det är föga förvånande att deltagandet är lägre bland låginkomsttagare, arbetslösa, och medlemmar av minoriteter (svarta, hispanics osv). Faktorerna (1)-(3) är ju också ägnade att minska ivern att delta i val.

           
Valresultatet avspeglar inte stämningarna inom det amerikanska samhället, bara inom ett visst relativt priviligierat samhällsskikt. (Se också en kolumn i The Guardian, som konstaterar att majoriteten av amerikanerna stöder demokraterna snarare än republikanerna i de flesta sakfrågor, och att, även om Obamas popularitet är nere i 40 %, så är kongressens popularitet bara 20 %.)

            En intressant fråga är hur världsläget skulle se ut idag om världens mäktigaste stat hade ett mera representativt valsystem. För all del: när den vita, anglosachsiska, protestantiska befolkningen andel krymper, så kommer politiken småningom att få ett helt annat ansikte. De strukturer som idag används för att snedvrida representationen kan på sin höjd fördröja utvecklingen med några decennier.

Har världen vänt kurderna ryggen?

http://www.theguardian.com/commentisfree/2014/oct/08/why-world-ignoring-revolutionary-kurds-syria-isis

Tänkvärt om Sverigedemokraterna - Zaremba

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/maciej-zaremba-strutspolitiken-som-baddade-for-sds-raketval/

Putin och jingoismen

Under rysk-turkiska kriget (1876-78) – när britterna hindrade ryssarna  från att inta Konstantinopel, sjöngs följande kampvisa av de brittiska soldaterna:

We don't want to fight but by Jingo if we do,

We've got the ships, we've got the men, we've got the money too,

We've fought the Bear before, and while we're Britons true,

The Russians shall not have Constantinople.

”By Jingo” är en eufemism för ”By Jesus”. Sången gav upphov till begreppet ”jingoism”, som betyder aggressiv nationalism. I allmänhet handlar det om den brittiska eller amerikanska varianten – man brukar inte beskriva Stalins eller Putins politik som jingoistisk..

När Mussolini stod i beråd att invadera Abyssinien (nuvarande Etiopien) 1935 publicerade tidskriften Punch följande parodi på sången:

We don't want you to fight but by Jingo if you do,

We will probably issue a joint memorandum suggesting a mild disapproval of you.

 Versen kan föra tankarna till EU:s problem med att hantera Putins aggressionspolitik 2014. Vi kan bara önska att den fortsatta utvecklingen på 1930-talet inte ska upprepas.

Gaza: innan du väljer sida

http://www.huffingtonpost.com/ali-a-rizvi/picking-a-side-in-israel-palestine_b_5602701.html

Turing och datorernas metafysik

I en artikel under strecket (Svenska Dagbladet 10.6.14) skriver Nicklas Lundblad: 

I helgen rapporterades det att en dator klarat av det så kallade Turingtestet – ett särskilt test som föreslogs av en av den moderna datavetenskapens fäder, Alan Turing, för att besvara frågan ”kan maskiner tänka?”. Superdatorn Eugene lyckades uppträda tillräckligt mänskligt i ett antal konversationer för att flera som kommunicerade med datorn skulle missta den för en 13-årig pojke. Även om det tidigare hävdats att testet klarats av är detta ett av de mest seriösa försöken, och det kan mycket väl vara dags att nu förklara att datorer – under vissa förhållanden – kan uppträda på ett sätt som gör att vi misstar dem för att vara mänskliga.

Betyder det att vi nu formellt går in i de tänkande maskinernas tidevarv? Är detta början på en ny era?

I testet, som utfördes vid universitetet i Reading, fick man tillfälle att ställa frågor via ett tangentbord till en dator (som utgavs vara en 13-åring från Ukraina). De frågande fick 5 minuter på sig, och man hade stipulerat att datorn klarade testet om minst 30 % av dem trodde att datorn var en gosse. (Närmare se http://www.bbc.com/news/technology-27762088 .) Detta uppnåddes.

Turing föreslog testet för att visa på ett sätt att operationalisera (ge ett mätbart innehåll åt) frågan om det går att skapa en tänkande maskin. Jag vet inte hur allvarlig Turing var, själva definitionen kan knappast tas på allvar, mycket beror ju på hur lång tid man får på sig, vem som ställer frågorna, vilka frågor de hittar på att ställa (frågorna i Readingtestet har ännu inte offentliggjorts) osv. Enligt vissas mening har uppgiften lösts av andra datorer för länge sedan, enligt andras mening kan inte heller det här försöket anses framgångsrikt.

Ordet ”tänka” har många användningar. Det står oss fritt att stipulera vilket innehåll vi vill ge begreppet ”tänkande maskin”. Frågan är praktisk, inte metafysisk. (När jag började studera vid Helsingfors universitet i början av 1960-talet sa man att hissarna i Porthania var tänkande hissar. Det betydde bara att de höll reda på flera beställningar samtidigt. Kraven på vad som ska uppfattas som tankeförmåga har förmodligen höjts sedan dess.)

Jag undrar om inte Turing framkastade idén för att avmystifiera frågan genom att visa hur innehållslös den är. Den har givetvis ingen egentlig betydelse för diskussionen om informationsteknologins möjligheter och begränsningar.

Om det är så Turings idé ska förstås skulle det vara ett missförstånd att verkligen anordna själva testet – som att ta en vits på fullt allvar. Om jag har rätt är det ironiska att det i sin tur har vuxit upp en ny mystik kring Turingtestet. Turing uppfattas som en profet och hans ord tas som uttryck för en metafysisk insikt i vad det är som gör något till en tänkande maskin.