Wednesday, November 21, 2012

Den kristna kandidaten?



I en intervju inför det amerikanska presidentvalet sade en väljare i en sydvästlig stat att han skulle rösta på Romney, ”för att han är kristen”. Den underförstådda förutsättningen var givetvis att Obama inte är det. I en viss mening var både uttalandet och förutsättningen oriktiga. En mormon är inte en kristen i ordets vedertagna mening; Obama tillhör däremot en kristen församling.
                      Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att talaren led av en missuppfattning, och att han inte hade lyckats ange ett skäl för att stöda Romney.  Kanske någon rentav tror att om han blev på det klara över det verkliga förhållandet skulle denna väljare omedelbart ha skiftat sitt understöd. Jag misstänker att den som tror detta har missat poängen. När väljaren kallade Romney en kristen syftade han inte nödvändigtvis på hans religionstillhörighet. Jag uppfattade att vad han menade var att Romney var ”som vi”, en anständig människa. Det här hängde ihop med att han motsatte sig abort och samkönade äktenskap, och tyckte att Amerika skulle hävda sin styrka i världen. Obama var något helt annat och främmande, han hade en annan habitus, hans angelägenheter angick inte talaren eller den värld han levde i.
                      Kanske hörde han till dem som trodde att Obama var muslim, men det var i så fall inte därför han misstrodde honom, snarare var det för att han misstrodde honom som han var redo att tro att Obama var muslim.
                      Det här betyder inte att ordet ”kristen” hade en annan betydelse, men han använde ordet i andra sammanhang.
                      Så även om det han sade med en viss tolkning var osant, skulle det vara orätt att påstå att han inte lyckades uttrycka det han försökte uttrycka. Att hävda att han måste följa de kriterier som gäller i andra sammanhang skulle vara ett slags begreppsimperialism.

1 comment:

Anonymous said...

En mycket intressant analys. Jag har förstås endast din beskrivning av situationen, så jag kan inte ta ställning på vad som egentligen var fallet. Däremot är jag benägen att ifrågasätta om det han sade kan så enkelt tituleras som en lyckad beskrivning av vad han ville säga. Jag skulle däremot säga att din beskrivning av vad som sagts kräver en unik känslighet mot nyanser av betydelser. Något som man knappast kan förvänta sig av alla. Jag tror nog att det går att gräva ut det som egentligen menats på det sätt du gjorde, men det som sades kan ändå vara otydligt.

Jag vill ändå hävda att idén om begreppsimperialism är intressant. Även om man inte kan strikt säga att ett uttryck "inte lyckas", så tycker jag det kan finnas situatinoer där någon talar oklart om man säger att Osama är en icke-kristen. Däremot vad som är fallet i ditt exempel kan endast de vara domare på som sett situationen. Det kan ju hända att det stod helt klart vad väljaren ville säga, och att haka upp sig i att Obama inte är en kristen är en form av begreppsimperialism. Kanske jag ville bara säga att kriteriet att något i princip går att förstås rätt inte är alltid ett bra kriterium.