Moralisk hopplöshet i Israel och i Finland

Detta är inte ett ställningstagande till den akuta krisen i Mellanöstern.

Många är förbryllade över den israeliska regeringens hänsynslöshet, vare sig det gäller bombangreppen mot Gaza, uppförandet av en skyddsmur, kriget mot Libanon osv. Israelerna verkar inte ta notis om det internationella samfundets fördömande. (Men notera att vi inte är förbryllade av att Hamas och Hizbollah skjuter raketer in i Israel. Våra förväntningar är olika.)

Ett folk lär sig av sina historiska erfarenheter. Den israeliska linjen blir begripligare om man sätter in den i sitt historiska sammanhang: inget moraliskt fördömande kunde hindra mordet på sex miljoner judar. Judarna har senare kritiserats för att de inte gjorde motstånd: de lät sig ledas som får till slakten. Den gången trodde de inte att en sådan ondska var möjlig. Nu är de beslutna att inte göra om samma misstag. Israelerna vill bli mästare över sitt öde. (Det här är ett konstaterande, det urskuldar inte övergreppen mot civila i Gaza.)

I Finland borde vi lätt kunna förstå den här reaktionen. År 1939 angreps vi av Hitlers allierade Stalin. Vi hade världssamfundets sympati på vår sida, men inte så mycket mera. Tack vare Stalins militära inkompetens, finsk försvarsvilja och tur lyckades vi undgå en ockupation.

Finland lärde sig sin läxa. Vi började tänka att den som bor granne med en stormakt inte har råd att förhålla sig rakryggat. Vi blev finlandiserade. Av samma anledning håller vi fast vid våra klusterbomber. Vi vågar inte förlita oss på rättvisa och humanitet som våra bundsförvanter.