”Anvisningar för Åbo Akademis kommunikation”

En skrivelse med ovanstående rubrik sändes nyligen ut till Åbo Akademis personal. Texten börjar med ”Allmänna regler: Åbo Akademis kommunikation skall vara i linje med universitetets strategi och målsättningar”. Sedan följer fem punkter, därpå ”Målsättningar och uppgift”: nio punkter, ”Särskilda anvisningar”: fyra punkter.

Jag måste erkänna att hela skrivelsen förbryllar mig. Jag undrar vad som avses med ”Åbo Akademis kommunikation”. Jag antar att denna skrivelse är ett exempel på ÅA:s kommunikation. I så fall får jag lov att konstatera: den kommunicerar inte.

(De nio punkterna under ”Målsättningar och uppgift” är vad man med ett engelskt uttryck kunde karakterisera som ”sweet nothings”, typ: ”Ledningen skall vara lyhörd för stämningarna och åsikterna på fältet” osv osv.)

De fem allmänna reglerna är generellt hållna och avfattade på byråkratspråk. Men de låter en dunkelt ana vad det hela handlar om. Regel nr 2 säger:

”Rektor, akademins styrelseordförande och kommunikationschefen sköter offentliga uttalanden gällande strategiskt viktiga frågor för universitetet. Universitetssamfundet uttalar sig i expertisfrågor.”

Jag undrar om inte detta är den springande punkten, hela skrivelsen har kommit till som ett sätt att linda in regel 2. Inte för att regel 2 talar klarspråk. Jag har en känsla av att man här velat förmedla att förbud utan att det ska kunna påvisas att man har förbjudit något. Regeln är ju hållen i presens indikativ: den innehåller inga imperativer eller normativa begrepp (typ ”får inte”, ”bör” etc). Men den effekt man önskar åstadkomma – det misstänker jag starkt – är att vetenskapssamfundet (forskare, lärare och studenter) ska avhålla sig från att i offentligheten komma med åsikter om ”strategiskt viktiga frågor för universitetet”. Samfundet ska hålla sig vid sina vetenskapliga läster.

Så låt oss säga: ett ärende som förläggandet av den svenskspråkiga lärarutbildningen i Vasa skulle, om det blivit aktuellt i år, inte få diskuteras av vetenskapssamfundet vid Åbo Akademi. Ifall andra ärenden av likartad betydelse dyker upp får ÅA-samfundet inte debattera dem offentligt.

Och varför kommer denna skrivelse just nu? Det är knappast en slump. Det är ju från 1 januari 2010 som universiteten i vårt land blir ett slags kvasi-affärsverk. Och i ett affärsverk ska personalen hålla mun.

Självförverkligande orealism

”En nordisk förbundsstat?” säger alla Nordens ledande politiker med en mun: ”en trevlig idé, men tyvärr orealistisk.”

De har säkert rätt. Och en av de viktigaste anledningarna till att idén är orealistisk är att alla Nordens ledande politiker säger det.

Konsten att inte väcka förargelse

De rumänska romernas bostadsskjul revs i Helsingfors. En anledning var att skjulen hade förargat stadsbor. En annan anledning var att de inte var en lämplig miljö för barn.

Nu står det romerna fritt att övernatta under bar himmel med sina barn. Den bara himmeln förargar ingen. Och den går inte att riva.

Vindarnas stad

http://www.dixikon.se/bloggarna/filosof-resa-chicago/

Farlig lag?

"Artiga förare den största faran" skriver HBL (20.10), med anledning av de två flickorna som blev överkörda för att de gav sig ut på ett övergångsställe efter att en bil hade stannat för dem.

Lika väl hade man kunnat skriva "Laglydiga förare den största faran". Att man följer lagen brukar ju inte i allmänhet ses som ett bevis på artighet.

En person som följer paragrafen "Föraren skall lämna fri passage åt gående som befinner sig på skyddsvägen [övergångsstället] eller står i beråd att beträda denna" utsätter alltså fotgängarnas liv för fara eftersom hon eller han, enligt polisens uppfattning, invaggar dem i falsk trygghet.

Detta är en lag som, med ett engelskt talesätt, är "more honoured in the breach than in the observance".

Hur ofta har ni inte blivit vittne till att bilförare struntar i att lämna fri passage åt gående? Och hur ofta har ni sett bilister som bryter mot lagen bli bötfällda, eller ens hört om att det skulle ha skett?

Uppenbarligen vill polisen inte bidra till att flera bilförare respekterar övergångsställena, och därmed invaggar fotgängare i falsk trygghet. Vill man följa polisens linje fullt ut borde övergångsställena slopas helt. Att ta sig över gatan borde vara ett likadant äventyr som (förmodar jag) i Kalkutta eller Rio de Janeiro. Ingen falsk trygghet där.

Management by Vanhanen II

Matti Vanhanen säger att Finland behöver en stark ledare, och han erbjuder sig att vara denne ledare. Jawohl!

Nej, jag tror inte i grund och botten att han har några aspirationer på en bli en ny Führer. Men det är förbluffande att han har ett sådant tygöra att han inte hör hur han själv låter. Höstens mediekarusell har uppenbarligen lämnat honom med en känsla av svindel. Brädskandalen landade i hans famn på samma sätt som 9/11 landade i famnen på George W. Bush.

Under hösten hade medierna grävt fram den ena skandalen efter den andra. Vanhanen och hans parti hade tagit emot valpengar av konkursbon, han tillät att stiftelser han hade ansvaret för hjälpte till att bekosta hans egna valkampanjer, det kom fram att det köpcenter i Vichtis han drog en lans för planerades av kretsar som stött hans valkampanj, att sjukhusdistrikt och statsbolag hade finansierat (bl.a.) hans valreklam - och allt han kunde säga var att man inte kunde klandra honom eftersom han bara hade följt landets sed. Men samtidigt blev de genomsnittliga tidningsläsarna allt tröttare och hade allt svårare att följa med i svängarna.

Sedan en dag blev han anklagad för att ha tagit emot några hyvlade bräder utan att betala för dem. Bevisen var hemliga. Vanhanen tog omedelbart kontroll över situationen. Det här var något konkret, något som den genomsnittlige läsaren förstod. En hög med bräder - existerar den eller inte? Han kallar in experterna från Tekniikan maailma, ber dem konstatera att det inte finns några bräder i hans hus. Perfekt! Vilken pr-firma kunde väl ha tänkt ut ett mera effektfullt scenario! De ursprungliga anklagelserna är som bortblåsta. Vår "starke ledare" sitter kvar, orubbad.

Ny blogg

Har också börjat blogga på nättidskriften Dixikon. Kommer att lägga länkar här.

http://www.dixikon.se/bloggarna/minnet-tema-i-litteraturen/