Ut ur elfenbenstornet - Ikaros 10-årsseminarium

Ut ur elfenbenstornet - Forskaren som essäist

Tidskriften Ikaros 10-årsseminarium

26.11 2015

Arken, Åbo Akademi

Fabriksgatan 2, Åbo

Kontaktperson Hugo Strandberg, filosofi <hstrandb@abo.fi>, tel 0400 258335

11.30-11.45 Öppningsanförande

Niklas Forsberg, chefredaktör för Ikaros

11.45-12.15  Merete Mazzarella: “Om att förmedla essäistiskt”

12.15-12.30 diskussion

12.30-13.00 Nora Hämäläinen: “Essän som innehåll”

13.00-13.15 diskussion

lunch

14.45-15.15 Henry Nygård: “Vem lyssnar till grundforskning?”

15.15-15.30 diskussion

15.30-16.00 Pia Ingström: “Lagom är inte bäst – om varför jag förstår att några recensenter irriterade sig till vansinne på Inte utan min mamma”

16.00-16.15 diskussion

kaffe

16.45-17.15 Bengt Gustafsson: “Det pågående samtalet om det obegripliga universum och skrivförsökens nödvändighet”

17.15-17.30 diskussion

17.30 mingel

INTRESSERADE VÄLKOMNA!

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Föredragshållare:

Bengt Gustafsson, professor emeritus vid Uppsala Universitet som forskar om stjärnornas fysik och galaxernas utveckling och som i böcker  och artiklar diskuterat fysikens och astronomins bidrag till vår världsbild. 

Nora Hämäläinen, forskare i filosofi vid Helsingfors universitet som jobbar dels med frågor kring självutveckling och självhjälp, dels med frågan om vad moralfilosofin egentligen gör. Hon har också jobbat som redaktör för tidskriften Ny Tid.

Pia Ingström, litteraturredaktör på Hbl sedan 2000, journalist som skrivit böckerna
Den flygande feministen och andra minnen från 70-talet, 2007, Inte utan min mamma. Böcker, Beckis, Istanbul och Karelen Schildts 2010, Känslor äger rum. Liv i hem, stuga och villa, 2014.

 
Merete Mazzarella, litteraturvetare och författare som skrivit essäistiskt om allt från äktenskap och otrohet över pensionering och åldrande till Frankenstein och hans monster.

Henry Nygård, docent i nordisk historia vid Åbo Akademi som har skrivit ett tiotal böcker, varav ett flertal är beställningshistoriker. Han har bl.a. skrivit om miljöhistoria, hälsovård, industrialisering och kommunalpolitik.

Finland vänder gästerna ryggen

I diskussionen kring att flytta sommarlovet framåt har man hänvisat till att vårt land går miste om intäkter från turismen. Många inrättningar stänger just när den livligaste turistsäsongen i Europa börjar, eftersom sommararbetande ungdomar då återvänder till skolbänken.

Å andra sidan har det hävdats att dessa förluster inte är stora. Men jag tror inte att frågan enbart ska betraktas ur ekonomiskt perspektiv. Det stora problemet med det augustistängda Finland är att vårt land framstår som ogästvänligt. När turisterna klappar på dörren skjuter vi för regeln. Borde vi inte tvärtom ta alla chanser att visa upp vårt land för omvärlden, och därigenom vinna goodwill och lägga grunden till fortsatta kontakter med vår omvärld?

Grekland, medierna och expertisen

Den som har följt med rapporteringen om Greklandskrisen de senaste åren och särskilt under våren och försommaren har kunnat gripits av svindel. Än har man kastats åt det ena hållet, än åt det andra. Allt är grekernas fel och allt är EU:s fel. Det grekiska samhället är genomsyrat av nepotism och korruption – men trojkans krav på nedskärningar är drakoniska. Problemen började när den korrupta grekiska regeringen ljög om de offentliga finanserna då man gick med i eurounionen 2001, men det var bankirfirman Goldman Sachs som hjälpte Grekland att dölja sina skulder. Varoufakis sägs prata ut i luften, men enligt honom ville ingen lyssna på hans seriösa ekonomiska argument. Grekland har vidtagit omfattande reformer, men grekerna har ingenting gjort för att avhjälpa problemen. Människor svälter, men Grekland har en högre levnadsstandard än t.ex. Lettland och Litauen. Pensionärerna lider, men det grekiska pensionssystemet är alltför generöst. Arbetslösheten är enorm, men det finns stora skaror av överflödiga tjänstemän som borde sägas upp. Grekland får enorma stödpaket, men 80 % går till europeiska banker. Det är otänkbart att ett land skulle kunna få sina skulder efterskänkta, men Västtyskland fick sina skulder efterskänkta år 1953. Grexit står för dörren men att lämna eurozonen är omöjligt. En grekisk bankrutt skulle ha katastrofala följder för ekonomin i EU, men den grekiska ekonomin är så liten att en bankrutt knappt skulle märkas. Osv.

            Jag har förstått att t.ex. Helsingin Sanomat har hållit en Greklandskritisk linje, ungefär i överensstämmelse med regeringens ståndpunkt, medan engelska The Guardian snarare lutat åt den motsatta sidan. Danska Weekend-Avisen har i huvudsak förhållit sig neutral. I Hufvudstadsbladets rapportering tycker jag mig ha märkt en intressant förskjutning: ungefär fram till den grekiska folkomröstningen följde man Finlands ”officiella” linje, men efter det har jag läst många inlägg (ledare, intervjuer, kolumner) som ifrågasätter denna tidigare konsensus.

            Inför detta virrvarr av expertutlåtanden, kommunikéer och reportage kan man förstå frestelsen av moralisera bort hela problematiken. ”Grekerna har lånat pengar, den som har lånat pengar ska betala tillbaka, alltså ska grekerna betala tillbaka.” Moralismens lockelse är att den befriar oss från tvånget att tänka kritiskt. (Se min tidigare blogg.)

            Om kanske tio år kommer det att komma ut böcker som ger en överblick över skeendena. Men för nyhetskonsumenter har denna vår erbjudit en hälsosam läxa. Jag hoppas att jag i framtiden kommer ihåg att inta en mera reserverad hållning till det dagliga flödet av nyheter och s.k. expertutlåtanden.

*

För egen del har jag en teori som skulle förklara en del av förvirringen. Det finns två olika sätt att uppfatta konfrontationen mellan trojkan och den grekiska regeringen. Det ena, mera populära synsättet är att den politiska kulturen och näringslivet i Grekland är klavbundna av vissa föråldrade och hierarkiska strukturer, och att den enda möjligheten för Greklands ekonomi att komma på fötter är att lösa upp dessa strukturer. Slutresultatet skulle vara att det grekiska näringslivet skulle komma att fungera ungefär på samma sätt som i de flesta andra EU-länder, med ett fungerande skattesystem, social välfärd, en effektiv förvaltning mm enligt vad man kunde kalla post-keynesianska principer. Enligt det andra synsättet vill makthavarna inom EU – kanske med tyske finansministern Wolfgang Schäuble i spetsen -  inte nöja sig med denna målsättning. Som ett villkor för att låta Grekland vara med i unionen och bevilja dem förnyade lån vill man att landet ska låta sig omvandlas till ett marknadsliberalt samhälle i Margaret Thatchers och Friedrich von Hayeks anda: ett skattesystem med låg progression, en privatiserad infrastruktur osv. Under moderniseringens täckmantel vill man förvandla Grekland till ett laboratorium för neoliberala samhällsexperiment. Vi föreställer oss att EU vill förmå grekerna att föra in sunt förnuft i sin samhällsekonomi – men i själva verket handlar det kanske om att gå från den ena ytterligheten till den andra.

*

Här några läsvärda inlägg:

http://www.theguardian.com/business/2015/jun/15/unsustainable-futures-greece-pensions-dilemma-explained-financial-crisis-default-eurozone

http://www.theguardian.com/world/2015/jul/09/poorer-than-greece-the-eu-countries-that-reject-a-new-athens-bailout

http://www.svd.se/absurt-att-tvinga-det-grekiska-folket-pa-kna

http://www.theguardian.com/business/2015/jun/29/joseph-stiglitz-how-i-would-vote-in-the-greek-referendum

http://www.newstatesman.com/politics/2015/06/amartya-sen-economic-consequences-austerity

http://www.independent.co.uk/news/world/europe/greek-debt-crisis-goldman-sachs-could-be-sued-for-helping-country-hide-debts-when-it-joined-euro-10381926.html

https://mfaa.abo.fi/?article=alternativlosheten-ar-skenbar