Min fru och jag har en
fortlöpande diskussion om nyttan av att promenera. Vi är överens om att
promenader är nyttiga – vi har stillasittande sysslor och strävar efter att dagligen
vandra åtminstone några kilometer även när det inte finns några praktiska behov
av att gå ut. Vi är övertygade om att promenader är gagneliga för själ och
kropp, och den uppfattningen delas av många.
Däremot är vi av olika åsikt om vad det är som gör promenader nyttiga. Motionen är väl en självklar ingrediens,
likaså behovet av att komma ut, få nya sinnesintryck. Vad vi är oeniga om är
betydelsen av den luft man andas in, den s.k. friska utomhusluften. Min fru
vidhåller bestämt att också själva luften bidrar till att höja ens
välbefinnande, medan jag ställer mig tvivlande till den saken. Jag misstänker
att det inte är någon större skillnad mellan ute- och inneluften i ett och
samma grannskap.
Det som – i bästa fall – möter en
utomhus är en miljö, där människor, träd, byggnader och öppna platser eller
olika landskapstyper bildar meningsfulla och varierande helheter. Man blir
påmind om att det finns en värld som fortsätter att existera oberoende av en
själv. Att gå långa sträckor på ett flygfält eller i en köpgalleria är inte
stimulerande i samma grad, men det beror, tror jag, på att omgivningen är
alltigenom konstgjord, här finns varken natur eller historia, och de människor
man möter är alla tillfälliga besökare, lika tillfälliga som man själv.
Å andra sidan finns det också utomhusmiljöer – en oändlig gata i ett
industriområde, en rak landsväg mellan platta åkrar – som inte känns
stimulerande, hur frisk luften än är.
Så vi fortsätter våra gemensamma promenader. Och detta är typiskt för
mänskliga vanor – de förblir ofta gemensamma, även om motiveringarna varierar.
3 comments:
Jag kan ibland slås av en känsla av att inte vilja gå in tillbaks när jag hämtar morgontidningen för att just luften är så frisk. Står då och bläddrar lite i tidningen och drar några extra andetag. Jag har tänkt att det har med att luftfuktigheten och syrehalten är högre än inomhus och att just det är välgörande. Dessutom har jag för mig att det är mindre damm utomhus om det inte är gatsopningssäsong. Så jag röstar alltså för att det är en dubbelverkan.
Ja, är det verkligen en mätbar skilland? (Och är högre luftfuktighet alltid önskvärd?)
Å andra sidan kan man tänka sig att *känslan* av att luften är frisk är betydelsefull i sig.
Åtminstone är den relativa luftfuktigheten högre utomhus, den rör sig för det mesta över 50 % och när det regnar eller faller dagg närmare 100%, medan den inomhus håller sig under 40%. Den absoluta luftfuktigheten är däremot högre inomhus, men eftersom luften för det mesta är varmare inomhus (och kan hålla mera vattenånga) blir den relativt sett lägre. Kanske det finns något i de här sambanden som gör att man upplever utomhusluft som mera behaglig? Och det är säkert sant att man inte ska underskatta känslan av att luften är frisk.
Post a Comment