Thursday, November 19, 2009
Monday, November 9, 2009
"Debattglädje"
Det har väckt en viss uppmärksamhet att anonyma inlägg med nedlåtande kommentarer om luciakandidaternas utseende har publicerats på en webplats som upprätthålls av Svenska handelshögskolans studentkår (Helsingfors).
Nu är det kanske inte oväntat att folk har åsikter om kandidaternas utseende när det gäller en - nåja, utseendetävling. Men det jag fäste mig vid var webredaktionens kommentar. Man har tidigare krävt att debattdeltagarna skulle registrera sig (vilket betyder att redaktionen vet vem som skrivit ett inlägg också om det publiceras anonymt). Nu har man slopat kravet. Motiveringen var att debattglädjen blir större om deltagarna kan vara helt anonyma.
"Debattglädje" - till glädje för vem?
*
Debattglädjen lär stå särskilt högt i tak på Helsingin Sanomats websidor och på andra finländska debattfora. Det är främst hatet mot finlandssvenskar och invandrare som här är föremål för (anonym) glädje. (Om man nu är så full av genuin debattglädje - varför vill man då vara anonym? Tidigare blogg on anonyma debattörer, läs här.)
Flera kommentatorer har framkastat tanken att regeringens njugga inställning till finlandssvenska frågor skulle bero på att politikerna påverkats av dessa anonyma debattkampanjer. Detta har jag ändå svårt att tro. Tanken att våra politiker låter sig påverkas av anonyma inlägg förutsätter att de har förlorat omdömet. Må vara att våra politiker ofta är inkompetenta, och - som det har visat sig i år - korrupta; totalt omdömeslösa är de väl ändå inte.
Nu är det kanske inte oväntat att folk har åsikter om kandidaternas utseende när det gäller en - nåja, utseendetävling. Men det jag fäste mig vid var webredaktionens kommentar. Man har tidigare krävt att debattdeltagarna skulle registrera sig (vilket betyder att redaktionen vet vem som skrivit ett inlägg också om det publiceras anonymt). Nu har man slopat kravet. Motiveringen var att debattglädjen blir större om deltagarna kan vara helt anonyma.
"Debattglädje" - till glädje för vem?
*
Debattglädjen lär stå särskilt högt i tak på Helsingin Sanomats websidor och på andra finländska debattfora. Det är främst hatet mot finlandssvenskar och invandrare som här är föremål för (anonym) glädje. (Om man nu är så full av genuin debattglädje - varför vill man då vara anonym? Tidigare blogg on anonyma debattörer, läs här.)
Flera kommentatorer har framkastat tanken att regeringens njugga inställning till finlandssvenska frågor skulle bero på att politikerna påverkats av dessa anonyma debattkampanjer. Detta har jag ändå svårt att tro. Tanken att våra politiker låter sig påverkas av anonyma inlägg förutsätter att de har förlorat omdömet. Må vara att våra politiker ofta är inkompetenta, och - som det har visat sig i år - korrupta; totalt omdömeslösa är de väl ändå inte.
Wednesday, November 4, 2009
Taxeringskalendern (gäsp!)
Igår (3.11) gick det snabbt att läsa HBL. Halva tidningen bestod av uppgifter om hur mycket olika finländare betalar i skatt. Finns det något tråkigare? Eller något mera finländskt?
(Det är f.ö. tänkvärt att dataskyddslagen t.ex. förbjuder publicering av förteckningar över lärare och studenter vid ett universitet med deras adresser, men däremot är publiceringen av dessa skattelängder tillåten. En guide för presumtiva kidnappare?)
(Det är f.ö. tänkvärt att dataskyddslagen t.ex. förbjuder publicering av förteckningar över lärare och studenter vid ett universitet med deras adresser, men däremot är publiceringen av dessa skattelängder tillåten. En guide för presumtiva kidnappare?)
Saturday, October 31, 2009
”Anvisningar för Åbo Akademis kommunikation”
En skrivelse med ovanstående rubrik sändes nyligen ut till Åbo Akademis personal. Texten börjar med ”Allmänna regler: Åbo Akademis kommunikation skall vara i linje med universitetets strategi och målsättningar”. Sedan följer fem punkter, därpå ”Målsättningar och uppgift”: nio punkter, ”Särskilda anvisningar”: fyra punkter.
Jag måste erkänna att hela skrivelsen förbryllar mig. Jag undrar vad som avses med ”Åbo Akademis kommunikation”. Jag antar att denna skrivelse är ett exempel på ÅA:s kommunikation. I så fall får jag lov att konstatera: den kommunicerar inte.
(De nio punkterna under ”Målsättningar och uppgift” är vad man med ett engelskt uttryck kunde karakterisera som ”sweet nothings”, typ: ”Ledningen skall vara lyhörd för stämningarna och åsikterna på fältet” osv osv.)
De fem allmänna reglerna är generellt hållna och avfattade på byråkratspråk. Men de låter en dunkelt ana vad det hela handlar om. Regel nr 2 säger:
”Rektor, akademins styrelseordförande och kommunikationschefen sköter offentliga uttalanden gällande strategiskt viktiga frågor för universitetet. Universitetssamfundet uttalar sig i expertisfrågor.”
Jag undrar om inte detta är den springande punkten, hela skrivelsen har kommit till som ett sätt att linda in regel 2. Inte för att regel 2 talar klarspråk. Jag har en känsla av att man här velat förmedla att förbud utan att det ska kunna påvisas att man har förbjudit något. Regeln är ju hållen i presens indikativ: den innehåller inga imperativer eller normativa begrepp (typ ”får inte”, ”bör” etc). Men den effekt man önskar åstadkomma – det misstänker jag starkt – är att vetenskapssamfundet (forskare, lärare och studenter) ska avhålla sig från att i offentligheten komma med åsikter om ”strategiskt viktiga frågor för universitetet”. Samfundet ska hålla sig vid sina vetenskapliga läster.
Så låt oss säga: ett ärende som förläggandet av den svenskspråkiga lärarutbildningen i Vasa skulle, om det blivit aktuellt i år, inte få diskuteras av vetenskapssamfundet vid Åbo Akademi. Ifall andra ärenden av likartad betydelse dyker upp får ÅA-samfundet inte debattera dem offentligt.
Och varför kommer denna skrivelse just nu? Det är knappast en slump. Det är ju från 1 januari 2010 som universiteten i vårt land blir ett slags kvasi-affärsverk. Och i ett affärsverk ska personalen hålla mun.
Jag måste erkänna att hela skrivelsen förbryllar mig. Jag undrar vad som avses med ”Åbo Akademis kommunikation”. Jag antar att denna skrivelse är ett exempel på ÅA:s kommunikation. I så fall får jag lov att konstatera: den kommunicerar inte.
(De nio punkterna under ”Målsättningar och uppgift” är vad man med ett engelskt uttryck kunde karakterisera som ”sweet nothings”, typ: ”Ledningen skall vara lyhörd för stämningarna och åsikterna på fältet” osv osv.)
De fem allmänna reglerna är generellt hållna och avfattade på byråkratspråk. Men de låter en dunkelt ana vad det hela handlar om. Regel nr 2 säger:
”Rektor, akademins styrelseordförande och kommunikationschefen sköter offentliga uttalanden gällande strategiskt viktiga frågor för universitetet. Universitetssamfundet uttalar sig i expertisfrågor.”
Jag undrar om inte detta är den springande punkten, hela skrivelsen har kommit till som ett sätt att linda in regel 2. Inte för att regel 2 talar klarspråk. Jag har en känsla av att man här velat förmedla att förbud utan att det ska kunna påvisas att man har förbjudit något. Regeln är ju hållen i presens indikativ: den innehåller inga imperativer eller normativa begrepp (typ ”får inte”, ”bör” etc). Men den effekt man önskar åstadkomma – det misstänker jag starkt – är att vetenskapssamfundet (forskare, lärare och studenter) ska avhålla sig från att i offentligheten komma med åsikter om ”strategiskt viktiga frågor för universitetet”. Samfundet ska hålla sig vid sina vetenskapliga läster.
Så låt oss säga: ett ärende som förläggandet av den svenskspråkiga lärarutbildningen i Vasa skulle, om det blivit aktuellt i år, inte få diskuteras av vetenskapssamfundet vid Åbo Akademi. Ifall andra ärenden av likartad betydelse dyker upp får ÅA-samfundet inte debattera dem offentligt.
Och varför kommer denna skrivelse just nu? Det är knappast en slump. Det är ju från 1 januari 2010 som universiteten i vårt land blir ett slags kvasi-affärsverk. Och i ett affärsverk ska personalen hålla mun.
Självförverkligande orealism
”En nordisk förbundsstat?” säger alla Nordens ledande politiker med en mun: ”en trevlig idé, men tyvärr orealistisk.”
De har säkert rätt. Och en av de viktigaste anledningarna till att idén är orealistisk är att alla Nordens ledande politiker säger det.
De har säkert rätt. Och en av de viktigaste anledningarna till att idén är orealistisk är att alla Nordens ledande politiker säger det.
Wednesday, October 28, 2009
Konsten att inte väcka förargelse
De rumänska romernas bostadsskjul revs i Helsingfors. En anledning var att skjulen hade förargat stadsbor. En annan anledning var att de inte var en lämplig miljö för barn.
Nu står det romerna fritt att övernatta under bar himmel med sina barn. Den bara himmeln förargar ingen. Och den går inte att riva.
Nu står det romerna fritt att övernatta under bar himmel med sina barn. Den bara himmeln förargar ingen. Och den går inte att riva.
Wednesday, October 21, 2009
Subscribe to:
Posts (Atom)
