Den kristna kandidaten?

I en intervju inför det amerikanska presidentvalet sade en väljare i en sydvästlig stat att han skulle rösta på Romney, ”för att han är kristen”. Den underförstådda förutsättningen var givetvis att Obama inte är det. I en viss mening var både uttalandet och förutsättningen oriktiga. En mormon är inte en kristen i ordets vedertagna mening; Obama tillhör däremot en kristen församling.

                      Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att talaren led av en missuppfattning, och att han inte hade lyckats ange ett skäl för att stöda Romney.  Kanske någon rentav tror att om han blev på det klara över det verkliga förhållandet skulle denna väljare omedelbart ha skiftat sitt understöd. Jag misstänker att den som tror detta har missat poängen. När väljaren kallade Romney en kristen syftade han inte nödvändigtvis på hans religionstillhörighet. Jag uppfattade att vad han menade var att Romney var ”som vi”, en anständig människa. Det här hängde ihop med att han motsatte sig abort och samkönade äktenskap, och tyckte att Amerika skulle hävda sin styrka i världen. Obama var något helt annat och främmande, han hade en annan habitus, hans angelägenheter angick inte talaren eller den värld han levde i.

                      Kanske hörde han till dem som trodde att Obama var muslim, men det var i så fall inte därför han misstrodde honom, snarare var det för att han misstrodde honom som han var redo att tro att Obama var muslim.

                      Det här betyder inte att ordet ”kristen” hade en annan betydelse, men han använde ordet i andra sammanhang.

                      Så även om det han sade med en viss tolkning var osant, skulle det vara orätt att påstå att han inte lyckades uttrycka det han försökte uttrycka. Att hävda att han måste följa de kriterier som gäller i andra sammanhang skulle vara ett slags begreppsimperialism.