Thursday, November 1, 2012

Om nyttan av att promenera



Min fru och jag har en fortlöpande diskussion om nyttan av att promenera. Vi är överens om att promenader är nyttiga – vi har stillasittande sysslor och strävar efter att dagligen vandra åtminstone några kilometer även när det inte finns några praktiska behov av att gå ut. Vi är övertygade om att promenader är gagneliga för själ och kropp, och den uppfattningen delas av många.
Däremot är vi av olika åsikt om vad det är som gör promenader nyttiga. Motionen är väl en självklar ingrediens, likaså behovet av att komma ut, få nya sinnesintryck. Vad vi är oeniga om är betydelsen av den luft man andas in, den s.k. friska utomhusluften. Min fru vidhåller bestämt att också själva luften bidrar till att höja ens välbefinnande, medan jag ställer mig tvivlande till den saken. Jag misstänker att det inte är någon större skillnad mellan ute- och inneluften i ett och samma grannskap.
 Det som – i bästa fall – möter en utomhus är en miljö, där människor, träd, byggnader och öppna platser eller olika landskapstyper bildar meningsfulla och varierande helheter. Man blir påmind om att det finns en värld som fortsätter att existera oberoende av en själv. Att gå långa sträckor på ett flygfält eller i en köpgalleria är inte stimulerande i samma grad, men det beror, tror jag, på att omgivningen är alltigenom konstgjord, här finns varken natur eller historia, och de människor man möter är alla tillfälliga besökare, lika tillfälliga som man själv.
Å andra sidan finns det också utomhusmiljöer – en oändlig gata i ett industriområde, en rak landsväg mellan platta åkrar – som inte känns stimulerande, hur frisk luften än är.
Så vi fortsätter våra gemensamma promenader. Och detta är typiskt för mänskliga vanor – de förblir ofta gemensamma, även om motiveringarna varierar.

3 comments:

Kim B. said...

Jag kan ibland slås av en känsla av att inte vilja gå in tillbaks när jag hämtar morgontidningen för att just luften är så frisk. Står då och bläddrar lite i tidningen och drar några extra andetag. Jag har tänkt att det har med att luftfuktigheten och syrehalten är högre än inomhus och att just det är välgörande. Dessutom har jag för mig att det är mindre damm utomhus om det inte är gatsopningssäsong. Så jag röstar alltså för att det är en dubbelverkan.

Lars Hertzberg said...

Ja, är det verkligen en mätbar skilland? (Och är högre luftfuktighet alltid önskvärd?)

Å andra sidan kan man tänka sig att *känslan* av att luften är frisk är betydelsefull i sig.

Kim B. said...

Åtminstone är den relativa luftfuktigheten högre utomhus, den rör sig för det mesta över 50 % och när det regnar eller faller dagg närmare 100%, medan den inomhus håller sig under 40%. Den absoluta luftfuktigheten är däremot högre inomhus, men eftersom luften för det mesta är varmare inomhus (och kan hålla mera vattenånga) blir den relativt sett lägre. Kanske det finns något i de här sambanden som gör att man upplever utomhusluft som mera behaglig? Och det är säkert sant att man inte ska underskatta känslan av att luften är frisk.