”Lyssna till den granens sus, vid vars rot ditt bo är fäst”

 EU-kommissionären Olli Rehn har gett ut debattskriften Myrskyn silmässä [I stormens öga]. Rehn hör till våra mest trovärdiga politiker. Men i pressrapporten i Hufvudstadsbladet (6.10) ingick en passus som föreföll komisk (huruvida den härstammade från Rehn själv eller från reporterns anteckningsblock vet jag inte): ”[Rehn] är noggrann med att boken inte ska uppfattas som något som skrivits i ett elfenbenstorn i Bryssel. Stora sjok av boken har han författat under lediga stunder på stugan i Korpikoski utanför S:t Michel.”

                      Tillvaron i Bryssel kan i värsta fall leda till att de specifikt finländska perspektiven skjuts i bakgrunden, att ens engagemang får ett annat fokus. Å andra sidan kan arbetet i Bryssel hjälpa en att foga in de finländska intressena i ett större perspektiv, att bedöma vilka ambitioner som är realistiska, vilka argument som kan vinna gehör i ett större sammanhang, vilken grad av respekt Finland åtnjuter inom unionen.

                      Och vistelsen i djupaste Savolax som en motvikt till verksamheten i EU:s huvudstad? Föreställningen att närheten till den finska naturen ska balansera upp den kosmopolitiska kulturen i Bryssel verkar ge uttryck åt en nationalromantisk mystik. Behovet av en balans mellan Finland och Bryssel är uppenbart. Men det finländska inflytandet borde komma från umgänget med representanter för det finländska samhället, inte med finska granar.

                      (Rubriken är en översättning av det finska ordspråket ”Sitä kuusta kuuleminen, jonka juurella asunto.”)