Kallsinnig underhållning

HBL:s recensent skriver att tv:s nya mordserie Dexter är något av det bästa man kommer att kunna se i höst. Jag har råkat se det första avsnittet, och skulle på den grunden våga framföra en diametralt motsatt åsikt. Jag fann något djupt motbjudande i det kallsinniga, hårt stiliserade och närmast tankspridda sätt på vilket man skildrar brutalitet och stympning av människokroppar.

Jag kan lätt föreställa mig att man sugs med i handlingen. Vad jag reagerade mot var snarast tanken på vad jag själv skulle bli om jag vande mig vid detta som en form av underhållning. Nu tänker jag inte på de eventuella psykologiska verkningarna av att titta på serien. Vad jag menar är att det skulle innebära en förlust i sig att trivas med att sen den.

Tv-tittaren varnas ibland för att en film eller ett reportage innehåller scener som kan vara obehagliga för känsliga personer. Det framställs närmast som en brist hos vissa tittare om de blir illa berörda av att bevittna offer för våld eller olyckor. Egentligen borde man svänga på detta, och säga att det kommande programmet innehåller några scener som är obehagliga för alla dem som inte är känslomässigt avtrubbade.