Valet av Nils Torvalds till viceordförande i SFP har utlöst en intensiv och utdragen debatt i HBL (ett av de sällsammare inläggen skrivs av en filosof, Hannes Nykänen 2.8.07). De här affekturladdningarna kan verka förvånande. Kommunistspöket har lagts till ro, åtminstone i Europa. Klasskampen mellan kapitalister och arbetare är bilagd - orättvisorna i dagens Finland får man söka på helt andra håll. Vänster-högeraxeln börjar, kort sagt, tillhöra historien (den blir småningom lik motsättningen mellan demokrater och republikaner i USA).
Varför då detta patos från båda hållen? Eller beror det just på att man känner att de traditionella grupperingarna börjar vara irrelevanta? När skillnaderna i politisk substans blir allt mera marginella blir symbolfrågorna viktigare än någonsin förr.
Kanske är det här käbblet alltså egentligen ett av symptomen på konsensuspolitiken. Och faktum är: man kunde svårligen ha föreställt sig en liknande debatt (i HBL!) i samband med storstrejken 1956, eller inför inbördeskriget 1918.
No comments:
Post a Comment