Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt lär ha rapporterat om sitt samtal med Kinas president Hun Jintao:
"Jag berättade att vi tycker väldigt mycket om mänskliga rättigheter..." (HBL 11.6.07).
Hör han inte att om man uttrycker sig på det sättet har man redan prisgett kravet på mänskliga rättigheter? Det låter ungefär som om han bekände en svaghet. "Vi råkar tycka om mänskliga rättigheter, men kanske det går över snart."
Reinfeldts uttalande för tanken till förra finska statsministern Esko Aho, som som under ett besök i Kina framhöll för sina värdar att synen på mänskliga rättigheter i Norden är en annan än i Kina. Han skyndade sig att tillägga att han inte för den skull ville fördöma den kinesiska politiken.
Frågan är vad han i så fall egentligen menade. Vad återstår det av utsagan: "Vi delar inte er syn på mänskliga rättigheter" ifall man drar bort elementet av fördömande? Anta att någon sade: "Enligt min uppfattning är du en svinpäls" men sedan tillade "Jag menar ingenting personligt".
Får nordiska statsministrar hjärnstillestånd när de möter kinesiska diktatorer?
2 comments:
I Sverige verkar det vara helt ok att hälla skit i nacken, förutsatt att man lägger till nåt i stil med "inte illa menat" el. "inget personligt". Man skjuter över ansvaret för en utsagas betydelse helt och hållet på mottagarens "tolkning". Blir man rättmätigt sårad säger de att man "inte skall ta åt sig". (Denna reflektion gjorde jag '84-'90 då jag bodde i Sverige.) Detta förskjutna ansvar verkar ligga i tiden, jfr t.ex. när det beklagas att "man upplevt något negativt" i st. f. att be om ursäkt för att man gjort bort sig.
"Får nordiska statsministrar hjärnstillestånd när de möter kinesiska diktatorer?
Nej, de får hjärnstillestånd när de möter pressen efteråt...
Post a Comment