Till de mest fascinerande radioprogram jag hört på länge hör serien "Kvinnliga pionjärer" på Radio Vega, redigerad av Mi Wegelius (http://www.yle.fi/svenska/kvinnligapionjarer/). Där presenteras kvinnor, både i Finland och andra länder, som brutit ny mark för kvinnor på olika områden.
Varför upplever jag programmen som så fängslande? Jag tror det är flera saker. Det något djupt fascinerande med dessa individer som redan som barn är på det klara med vad de vill bli, helt oberoende av om den omgivande kulturen tillhandahåller dessa livsval som en möjlighet. T.ex. Agnes Sjöberg (1888-1964), Finlands och kanske världens första kvinnliga veterinär, som redan som tioåring visste att det var veterinär hon ville bli. En motivationens Mozart. Eller Finlands första kvinnliga läkare Rosina Heikel (1842-1929). M fl.
Samtidigt är det överraskande att bli medveten om de enorma förskjutningar i synen på könen som har skett under bara ett hundratal år i vår kultur. T.ex. att höra om en tidningsredaktör som ondgjorde sig över att en kvinnlig läkare skötte om en brandkårist som skadat sitt knä vid en eldsvåda. Om det ändå hade gällt foten! Eller hur Agnes Sjöbergs manliga studiekamrater i Dresden unisont ropade "raus, raus" för att få henne att lämna föreläsningssalen. (Jag vill ändå föreställa mig att där fanns en eller två som inte stämde in.)
No comments:
Post a Comment