Nåja, ”förstå” och ”förstå”, ”kan” och ”kan”. Jag kan kanske tänja min fantasi så pass långt att jag kan försöka föreställa mig hur det skulle vara att byta glasögon efter bruksändamål, situation och humör. Men det är knappast bara det han vill att vi ska göra. Han hoppas att konsumenterna ska få lust att byta glasögon enligt humör osv, att de ska börja tycka att det är ”coolt”, kanske helt naturligt eller rentav högeligen önskvärt.
Det förutsätter givetvis att man har en del tid och pengar överlopps. Man har kanske donerat så pass mycket till UNICEF och Röda korset m.fl. att man helt enkelt inte täcks ge mera, och har ändå pengar överlopps. Men hur många av oss befinner sig strängt taget i den positionen?
Att optikermonopolet bröts var i varje fall en välkommen nyhet åtminstone för oss som behöver läsglasögon. Nu har vi råd att köpa så många par vi vill i närmaste snabbköp eller bensinstation, och kan ha dem utspridda överallt där de behövs. Den fria marknaden kan också vara till välsignelse.
1 comment:
varfor inte:)
Post a Comment