Paradoxen Wahlroos

Det finns ett amerikanskt talesätt: ”If you’re so smart, how come you’re not rich?” Frågan riktar sig till en person som självsäkert framför idéer om hur samhället borde vara organiserat, och tanken är att han borde rannsaka sig själv: om han verkligen är så klok som han ger sig ut för att vara, då borde han ju ha lyckats samla ihop en förmögenhet åt sig. Eftersom han inte har lyckats med det borde han ha vett att hålla mun. Det underförstådda antagandet är att en människa inte kan tänkas ha något annat bruk för sin begåvning än att försöka bli rik.

                      A propos Björn Wahlroos vill man ställa den motsatta frågan: ”If he’s not smart, how come he’s so rich?” Det paradoxala med Wahlroos är att han i sitt samhällstänkande rör sig i abstrakta rymder (se t.ex. Timo Harakkas recension av hans bok Markkinat ja demokratia – Marknader och demokrati -  i Helsingin Sanomat, eller min tidigare blogg), men att han som ekonomisk aktör är ytterst framgångsrik. Det ligger nära till hands att tänka sig, att hans praktiska framgångar vederlägger kritiken mot hans samhällssyn: om han är så verklighetsfrämmande som det sägs, hur kommer det sig då att han har lyckats bli så rik? Han har förvärvat rätten att vara stor i käften. Tydligen har han visat att människans agerande faktiskt låter sig förstås i entydigt ekonomiska termer, och att alla andra hänsyn är störande faktorer.

                      Det här ett vanligt felslut: man föreställer sig att någon som varit framgångsrik i affärsvärlden har goda förutsättningar att styra den s.k. statsskutan. Vad man då bortser från är att statens verksamhetsidé är något helt annat än den som konstituerar ett affärsföretag. Det är möjligt att finansvärlden, som utgör ett slags slutet system, kan bemästras utgående från antagandet om homo oeconomicus (även om jag antar att modellen också där har sina begränsningar). Att av detta dra slutsatser om hur det mänskliga samhället fungerar vore naivt.

                      För övrigt har både Warren Buffett (som har kritiserat republikanernas syn på beskattning och social rättvisa) och George Soros (som tar avstånd från marknadsfundamentalismen) en helt annorlunda samhällssyn än Björn Wahlroos – och de är många gånger rikare än han.