Pia Ingström har en utomordentligt läsvärd ledare i HBL
5.6.2012 under rubriken "Konstnärskap är förnyelse". Hon varnar för inställningen att kulturellt skapande
ska bedömas utgående från dess marknadsvärde - en inställning som, tragiskt
nog, håller på att slå igenom till och med inom organisationer som Svenska
Folkskolans Vänner, vars officiella mission är att främja finlandssvenskt
kulturarbete. Hon skriver bland annat:
För den som vill avveckla kulturens
stödstrukturer finns förutom den alltid pålitliga Marknaden också den trogna
vapendragaren Projektet att hänvisa till. Man förvandlar kultur till Projekt,
alltså en räcka ständiga institutionella nystarter... På det här sättet säger man sig vilja undvika stagnation men ignorerar
det faktum att varje pjäs, varje konstverk, varje uppsättning, varje
konstnärskap, det vill säga skapande arbete, per definition är förnyelse och förändring.
Att ständigt för finansieringen tvingas nedmontera och sedan nybygga
"projekt" kring konsten stjäl tid och energi. [Min kursivering.]
Denna kritik mot det uppifrån pålagda förnyelsekravet som i
själva verket riskerar kväva den strävan till förnyelse som växer fram ur
själva verksamheten (när den bottnar i ett genuint intresse för saken) är
högaktuell också när det gäller forskning.
No comments:
Post a Comment