För två år sedan genomfördes en stor reform av hur våra universitet är organiserade. Reformen innebar bland annat att man frångick det gamla systemet där det vetenskapliga samfundet - lärare och studenter - genom sina representanter drog upp riktlinjerna för hur forskning och undervisning skulle vara organiserade. I stället överfördes makten till särskilda organ och individer. Därförinnan hade man också övergivit principen om de ordinarie lärarnas oavsättlighet. Numera kan lärare sägas upp t.ex. om konjunkturerna så kräver, eller de styrande organen annars finner det lämpligt.
Åbo Akademi har tillsatt en utredare för att bedöma hur reformen utfallit. Utvärderingen gjordes av Lisette Edin, biträdande förvaltningschef vid Luleå tekniska universitet. Hon intervjuas i Meddelanden från Åbo Akademi 3.2.2012.
"Man har tagit ett steg i rätt riktning men det finns en stor, ökad konkurrens som gör att kravet på ledarskap har ökat", säger hon. Hennes syn på problematiken är talande:
"Ett förslag till att stärka ledarskapet är att prefektskapet professionaliseras och kontakten mellan rektor och prefekter stärks. ... 'Ni kommer att vara i en situation där prefekterna måste kunna handla, och till exempel säga upp folk om det behövs'."
Det verkar inte råda någon oklarhet om, vad slags "handlingskraft" som framför allt krävs av ledarskapet.
Edin fortsätter: "vi är på väg mot ett externt ledarskap oavsett om vi vill det eller inte. Vi behöver personer som tar ledning på fullt allvar, inte bara såna som gör det för att det är deras tur att ställa upp."
Min tolkning: problemet med att universitetssamfundet styr sig självt är att det inte tar ledningen "på fullt allvar", att det låter sin nedskärningsiver och sitt marknadstänkande hämmas av vad som i dagens managementideologi utgör ovidkommande vetenskapliga och pedagogiska hänsyn.
Till rektor Jorma Mattinens och förvaltningsdirektör Ulla Achréns heder bör nämnas att de i en efterföljande intervju försiktigt men tydligt tar avstånd från Edins resonemang. Men frågan är vad man ville uppnå genom att anlita henne.
Tuesday, February 7, 2012
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
"Resultatet" är dessutom helt väntat. Eller så här: vad annars kan en förvaltningsexpert kunna säga än att föreslå enbart starkare förvaltningsstrukturer. En filosof, historiker eller pedagog skulle ha haft helt andra utgångspunkter och referensramer.
Problemet är sedan länge att förvaltningen, tjänstemän styr en verksamhet som de inte begriper och leder arbetstagare vars egenliga motivation för detta slags jobb de inte förstår sig på.
http://mobil.jp.dk/?article=2689582
Post a Comment