The sovereignty of Iraq

Condoleezza Rice, when asked her opinion of the Iraqi government's declaration that most US forces should leave by the end of 2009, replied that her administration would "try to be sensitive to [Iraq's] sovereignty ". (Late Edition with Wolf Blitzer, 20 July, CNN.)

Her choice of words ("try to be sensitive") was revealing. The main reason for going into Iraq that still holds up was the establishment of a democratic regime. The American administration claims that the objective was accomplished when parliamentary elections were held and a cabinet was formed. If the administration did believe its own words, it should be under an absolute obligation to defer to the Iraqi government's will in matters concerning the country's fate.

Rice's words seem to indicate that the American administration actually thinks of Iraq as a colony of sorts, and the al-Maliki cabinet as a puppet regime. What I found surprising was that Blitzer did not react to this; nor has anybody else, to my knowledge.

Storm kring ett vattenglas

Under den gångna veckan har vi bombarderats med nyheter om dricksvattenkrisen i Borgå. Det hade kommit in regnvatten in i vattenledningssystemet och även om ingen har blivit sjuk har man krävt de ansvarigas huvud på ett fat.

Givetvis spökar Nokiakatastrofen i bakgrunden. Men där tycks också finnas en föreställning om att det måste vara möjligt att gardera sig mot alla tänkbara missöden. Även om ingenting hände ska myndigheterna ställas till svars för vad som kunde ha hänt.

Men om vi alla ska stå till svars för vad som kunde ha hänt skulle hela mänskligheten sitta inburad vid det här laget.

Överdrivna hänsyn

Det har kommit fram att Världsbanken har hemlighållit en rapport som utreder orsakerna till de höga livsmedelspriserna. De beror till största delen på satsningen på biobränsle. Man ville inte offentliggöra rapporten eftersom den skulle försätta Bushadministrationen i förlägenhet. Där hade man nämligen pekat ut helt andra syndabockar.

En vacker dag kommer någon att spränga planeten i luften - av hänsyn till Bushadministrationen.

Lagen och humaniteten

I debatten kring utvisningen av Maria Kirbasova har det, liksom i tidigare liknande fall, hävdats att det rör sig om en konflikt mellan laglighet och humanitet. Men det här är vilseledande: i själva verket verket står lag och humanitet här på samma sida. Föreställningen om en motsättning mellan laglighet och humanitet är av allt att döma en myt som utlänningsmyndigheterna har lyckats skapa för att ge sina beslut ett sken av legitimitet.

Det är tydligen inte allmänt känt att utlänningslagens 52 § stadgar:

”En utlänning som befinner sig i Finland beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, om det med hänsyn till utlänningens hälsotillstånd, de band som knutits till Finland eller av någon annan individuell, mänsklig orsak är uppenbart oskäligt att vägra uppehållstillstånd …”.

I den ena vågskålen finns alltså lag och humanitet, i den andra en främlingsfientlig förvaltningskultur. Tyvärr väger den senare tyngre i många fall.

Prästerna och de homosexuella

Det märkliga är inte egentligen att det i vår lutherska kyrka finns öppet homofobiska präster som Ulf Emeleus (HBL 21.5) och Halvar Sandell (HBL 29.5), utan att de ledande kretsarna i kyrkan, personer som i allmänhet förefaller bildade och klarsynta, inte tar avstånd från homofobin.

Biskop Gustav Björkstrand fick frågan varför kyrkan inte ger några direktiv för hur homosexualitet ska behandlas i skriftskolor. Skriftskolorna vore ju ett gyllene tillfälle att lära ungdomar att acceptera andras och sin egen homosexualitet. Björkstrand ansåg att sådana direktiv är onödiga, eftersom saken berör så få.

Till det vill man genmäla: berör den inte alla människor?

Och för den delen: anta att man skulle inta samma förhållningssätt till finlandssvenskarnas krav på språkligt likaberättigande. De berör ju så få.

Det finns troligen flera homosexuella än svenskspråkiga i vårt land.

”Allt som sker har en mening”

”Allt som sker har en mening.” Med de orden motiverade Pia-Maria Lehtola i senaste veckas Eftersnack (Radio Vega) att hon inte vill kritisera de kinesiska myndigheterna för att de spärrar in oliktänkare i fängelse.

Jag är inte helt säker på vad man menar med de här orden, men jag kan inte förstå hur man på ett respektabelt sätt skulle kunna använda dem för att släta över förtryck och orättvisor. Om man menar att ingenting som sker egentligen är så farligt, måste man antingen vara blind för det som sker omkring en eller likgiltig för andras lidanden.

(Orden får givetvis en helt annan dimension om de handlar om ens egna lidanden.)

Om orden ska ha en uppbygglig mening måste man förstå dem på ett helt annat sätt: som en uppmaning att ta ansvar för det som sker i vår värld, att inte bara låta tragedier eller grymheter passera utan att vara beredd att lära sig något av dem, att försöka förhindra att de upprepas. Det är raka motsatsen till att rycka på axlarna.

(Det kan vara ansträngande att umgås med människor som tänker för mycket. Men det är minst lika ansträngande att umgås med, eller lyssna på, människor som inte tänker alls.)

En egendomlig reaktion

”Åtta dödade vid bombattentatet mot danska ambassaden i Islamabad.”

”Hoppas det inte var någon dansk” är ens första reaktion.

Vilken egendomlig reaktion.