Lagen, samvetet och inrikesministern

Inrikesminister Päivi Räsänens tal vid Folkmissionsdagarna 6.7.2013 har väckt uppståndelse (se artikel). Framför allt har man fäst sig vid hennes kommentarer till abortlagstiftningen. När det har gällt flyktingpolitik har Räsänen inte gjort sig känd som en ivrig förkämpe för mänskliga rättigheter (se till exempel min tidigare blogg och artikeln), men nu för hon de ofödda barnens talan. 

Mycket av det hon säger om abortfrågan är tänkvärt: abort har blivit ett ämne som inte får diskuteras, säger hon; beslut om abort fattas ofta för lättvindigt; en abort kan vara traumatiserande för föräldrarna. Hon talar också om den smärta foster känner; det kan jag inte bedöma. (Det finns annat i talet jag hellre skulle nagelfara - till exempel synen på homosexualitet.) 

I förbifarten kritiserar Räsänen Peter Singer som ifrågasätter gravt handikappade barns och senila åldringars rätt att existera. Vad hon framför allt ställer sig kritisk till är att sjukvårdspersonal i Finland och Sverige, till skillnad från vad som är fallet i andra länder, inte har rätt att vägra utföra eller assistera vid en abort.

Räsänens tal försvarades i en insändare i Hufvudstadsbladet 21.7.2013, skriven av tre representanter för Claphaminstitutet (tydligen en väckelseorienterad tankesmedja i Stockholm), som var väl formulerad och sakligt hållen.

Det som har väckt mest rabalder är att Räsänen har sagt att Bibeln i vissa fall står ovanför lagen. Att en kristen har den uppfattningen kan knappast anses förgripligt. I själva verket är frågan om förhållandet mellan lagstiftning och moral, vare sig ur religiös eller icke-religiös synvinkel, ett ämne som borde diskuteras betydligt mera än man gör i vårt land – finländare och svenskar insuper respekten för överheten med den lutherska (eller post-lutherska) modersmjölken. 

Däremot finns det en uppenbar konflikt mellan Räsänens roller. Om hon inte kan respektera de lagar vilkas tillämpning hon som inrikesminister är satt att övervaka, så bör hon följa det råd hon gett sjukvårdsanställda vilkas samveten råkar i konflikt med deras arbetsuppgifter: att avgå. 

En liknande rollkonflikt finns det i vänsterpolitikern Anna Kontulas agerande. Hon har som riksdagsledamot och medlem av grundlagsutskottet gömt papperslösa flyktingar (se artikel). Hon gjorde kanske rätt i att gömma flyktingarna, men i så fall borde hon ha gett upp sina mandat.