Tuesday, July 30, 2013

Anna Fock och den ryska folksjälen




”Våld och ryssförakt dominerar rapporteringen om den ryska antigay-lagen, menar författaren Anna Fock. Med sin debutroman Absolut noll vill hon nyansera bilden genom att skildra hbtq-livet i S:t Petersburg.” 
Det kan vi läsa i en intervju i Svenska Dagbladet 25.7.13 (också Hufvudstadsbladet 30.7.13).

Längre fram säger hon, enligt reportaget: ”Korruptionen finns som ett tema i boken, liksom att komma över pengar. Det har aldrig funnits i den ryska folksjälen att bli rik genom att slita och arbeta hårt.” Det kan ju kännas förvånande att någon som vill nyansera bilden av det ryska samhället inte drar sig för att i svepande ordalag uttala sig om ”den ryska folksjälen”.

Det blir inte helt klart hur vi ska förstå hennes uttalande om den ryska folksjälen. Menar hon att det passar den ryska folksjälen bättre att bli rik genom korruption och andra (inkorrekta?) sätt att komma över pengar än genom arbete? Är inte detta en klassisk fördom om ryssar?

4 comments:

Anonymous said...

шведскому обществу следует лечиться от индокторинированности и тотального расизма

Lars Hertzberg said...

Om jag har förstått rätt betyder ovanstående kommentar: "Det svenska samhället borde behandlas för indoktrinering och total rasism."

Jag tror inte jag håller med utan förbehåll. Sverige är väl mindre rasistiskt än de flesta länder. Men fördomar finns det förstås i alla länder.

A said...

Hej,

Jag såg detta och tänkte bara komma med ett litet inlägg - inte för att försvara mig, det står ju som det står, men för att förklara vad jag menade (och inte minst för att påpeka att texten är en transkription av en muntlig telefonintervju med en då ganska medieovan debutant, där längre uttalanden och ett inte gravallvarligt sätt att säga saker kan ha en tendens att se ut som någonting annat när det ska sammanfattas).

Samtalet handlade mycket bredare om den ryska litteraturen, samtiden och annat. Min mening var alltså inte att uttrycka en tro på att ryssar inte vill jobba (jag vet att det inte är sant), utan nämna ett av många teman ur min bok som också är återkommande i den ryska litteraturen (och för all del verkligheten).

Lars Hertzberg said...

Det är förstås rätt vanligt att man blir fel representerad i intervjuer. Ofta beror det helt enkelt på att journalisten och den intervjuade har olika förståelsehorisont. Därför är det en god idé att kräva att få läsa intervjutexten innan den publiceras.