Om att förstå behovet av mutor

”Finland har större förståelse för de metoder som krävs då man gör affärer i tidigare öststater, säger en person med insyn i telekombranschen.” (Hufvudstadsbladet 7.1.13.)

Så förklarar man varför Finlands regering inte reagerat medan Sveriges regering beordrat en utredning av mutmisstankarna kring TeliaSoneras affärer i Uzbekistan (det finns misstankar om att företaget bland annat haft samröre med dottern till en av världens blodtörstigaste diktatorer).

                      Expertens uttalande innehåller en intressant vinkling. Det är uppenbart att vår regering enligt hans uppfattning har den rätta inställningen. Lägg framför allt märke till orden ”förståelse” och ”kräver”.

                      Ett annat sätt att beskriva samma förhållande hade varit ett avståndstagande:

”Våra myndigheter misstänker att den som vill lyckas i affärer i tidigare öststater inte får ha några skrupler”,

eller mera neutralt

”Myndigheterna är medvetna om att den som vill göra affärer i tidigare öststater är tvungen att acceptera korruption.”

De senare beskrivningarna skulle inte ha uttryckt ett rättfärdigande av regeringens förhållningssätt. En fråga för sig är om regeringen accepterar expertens tolkning. Jag kan bara hoppas att den inte gör det.

Ryska vs svenska

Hufvudstadsbladet presenterar 6.1 resultaten av en undersökning av inställningen till obligatorisk svenska i skolorna. Rubriken är klart missvisande: ”Få vill byta ut svenska mot ryska”. I texten framgår det att 40 % av de svarande (53 % av männen) skulle föredra obligatorisk ryska. Detta är inte vad man menar med ”få”. (På nätsidan har man en sakligare rubrik, ”Finländarna väljer svenska framom ryska”.)

                      Professor Åsa Palviainens kommentar förefaller också något överdriven: ”Resultatet som helhet visar att svenskan står sig stark. Det tvåspråkiga Finland är djupt rotat.” Nu gällde det ett val mellan obligatorisk ryska och obligatorisk svenska. Det kan finnas andra förklaringar till svenskans (knappa) övervikt än kärleken till vårt språk: svenska är förmodligen lättare att lära sig än ryska, det finns fördomar mot ryskt språk och rysk kultur. Engelskans obligatorium är inte ifrågasatt, men det hade varit intressant att veta hur svenskan hade rett sig mot till exempel franska eller spanska.

                      Det ironiska i sammanhanget är att Hbl på samma uppslag har en artikel om de ryska turisterna i Helsingfors och om det stora behovet av ryskkunnig butikspersonal. (Ironiskt, och tragiskt, i detta sammanhang är för övrigt att Åbo Akademi nyligen beslutat lägga ner professuren i ryska.)

Åländsk språkimperialism?

 

En notis om finsk radio på Åland har glädjande nog väckt reaktioner bland finlandssvenskar. Enligt notisen ska den enda finskspråkiga stationen flyttas till en våglängd som tydligen har sämre hörbarhet.

                      Jag tror att det som framför allt gett upphov till reaktioner är de kommentarer representanten för Ålands radio och tv, Jesper Eliasson, gett till beslutet. Bland annat försvarar han det med att Ålands radio och tv enligt bolagsordningen bör prioritera lokalt svenskt innehåll. Man kunde ju tycka att detta krav redan är uppfyllt genom att det finns åtta svenska radiokanaler mot en enda finsk.

Det uppges att det är den kommersiella radiokanalen Steel FM som ska överta radio Suomis våglängd, och det framkommer att Steel FM:s vd, Eva Karlström, är gift med Ålands näringsminister Fredrik Karlström.

Reportern frågar: ”Är det lämpligt att puffa ut en public service-kanal till förmån för en kommersiell?”

Svar: ”Det är helt lagligt. Det kan finnas en viss politisk känslighet, därför har vi valt att vara helt öppna om våra förhandlingar.”

Tydligen identifierar man frågan om vad som är lämpligt med frågan om vad man kan göra utan att riskera straff. Men när makthavare försvarar sina beslut med att de är lagliga är det skäl att dra öronen åt sig. ”Laglighet är en lymmels sista tillflykt” för att travestera Samuel Johnson.

Att finlandssvenskar reagerar på notisen är i alla fall glädjande. Det tyder på att de solidariserar sig med språkminoriteter, inte enligt språkgrupp.