Friday, July 24, 2009

Namnlösa "ställningstaganden"

Ett ställningstagande som man inte vill stå för är ett paradoxalt fenomen. Men de har blivit vanliga på internet. (Förr förekom det anonyma inlägg i lokaltidningarnas insändarspalter. Men då hade redaktionen i varje fall skribentens namn och adress.)

Diskussionsfora fylls med aggressiva angrepp på invandrare, minoriteter och andra utsatta grupper. Vi är alltför benägna att ta dem på allvar. Att uttrycka en åsikt utan att våga stå för den uppfyller kanske ett psykologiskt behov, men innebär egentligen inte ett deltagande i den offentliga debatten. Man vet ju inte ens hur många olika individer som skrivit inläggen. Kanske lär vi oss småningom bli immuna mot dem.

Tendensen i anonyma inlägg går ofta i liknande riktningar. Också det är en anledning att bortse från dem som något slags balanserad mätare av folkopinionen.

*

En variant av ställningstaganden är medborgaradresserna. Också där finns det undertecknare som inte vill avslöja sin identitet.

3129 personer har vid det här laget undertecknat en adress som yrkar på att beslutet att utvisa den 64-åriga Eveline Fadayel till Egypten ska upphävas. Utvisningen (det finska ordet "karkoitus" kan också översättas med "fördrivande") motiveras med att hon enligt våra myndigheter inte kan anses tillhöra sina söners familj. Av dem som har undertecknat adressen är uppskattningsvis en tredjedel anonyma.

Någon har också startat en motadress där man yrkar på att utvisningbeslutet ska verkställas (med andemeningen "om vi finländare inte tar hand om våra gamla mödrar så ska väl inte egyptier behöva göra det heller"). Den har bara samlat 180 namn, men av dem är ungefär två tredjedelar anonyma. Det är kanske ingen tillfällighet: anonyma ställningstaganden gäller ofta sådant man skäms för att säga öppet.

*

Yle:s nyheter har gått i fällan och tolkat anonyma inlägg på Kansan Uutisets websida (Vänsterförbundets tidning) som bevis på att det finns en invandrarfientlig opinion inom Vänsterförbundet. Kanske det är sant eller kanske inte, men det är naivt att basera en nyhet på anonyma inlägg.

*

En speciell variant av anonymiteten på internet är anonyma bloggar. De här kan ibland ha ett seriöst ärende, de framför - som det förefaller - väl underbyggda resonemang kring viktiga angelägenheter, men de gör det anonymt. Här möter vi anonymitetens paradox igen: skribenterna verkar angelägna om att bli trodda, men ändå vågar de inte stå för det de säger. Vad ska man tro? Drivs bloggen av KGB-agenter, av scientologer eller av vem?

Ett exempel på det här är bloggen Feta lögner som beskriver sig så här: "FETA LÖGNER handlar om fett, fetma, kolesterol, nutrition, kost och diet, livsmedelsindustri och mat, läkemedelsindustri och medicin, rörelse och vällevnad. Det handlar om vad som är myt och vad som är verklighet, och om att välja medvetet." Den gör alltså anspråk på att komma med sanningar. Men jag har i varje fall inte lyckats hitta namnet på några upphovsmän eller -kvinnor.

3 comments:

Krösus said...

Se vilken häxjakt Jussi Halla-aho blivit utsatt för efter att han publicerade sina invandringskritiska åsikter under eget namn. I Sverige blir Sverigedemokrater misshandlade på öppen gatan för sina åsikters skull. Vi har tyvärr i Finland inte en lika öppen samhällsdebatt som i t.ex. Frankrike. Det är klart att känsliga frågor skall kunna debatteras anonymnt, varför yttra åsikter som du vet att kommer att stämpla dig som "rasist" eller liknande? Det kostar att bryta gruppens habitus, och om åsikten inte är värd priset så yttras den inte öppet.

Lars Hertzberg said...

Min betraktelse riktar sig snarast till dem som läser debattinlägg: fråga er vilken vikt ni kan tillmäta ett inlägg vars upphovsman eller -kvinna inte är beredd att avslöja sin identitet. Om en debattör framför en åsikt men inte anser den värd en personlig uppoffring eller den risk en obekväm yttring kan medföra, kan vi fråga oss: varför skulle någon annan ta denna ståndpunkt på allvar?

Om någon framför en ståndpunkt men är rädd att bli stämplad som rasist borde han eller hon kanske överväga: hur ska jag formulera mitt inlägg så att det inte kan utnyttjas av rasister?

Jag är inte medveten om att Sverigedemokrater i någon större utsträckning skulle ha blivit misshandlade på öppen gata – kanske det har skett. Hat föder hat: kan då Sverigedemokraterna svära sig fria från hat?

Krösus said...

Jag tror de flesta medborgare som fått en viss nätvana inte värdesätter anonyma ställingstaganden lika högt som "undertecknade", precis som människor antagligen lättare tar till sig budskap från kända personer än från okända. Dessutom har t.ex. svenskhatare en maniskhet som efter en tid verkar mer tragisk än upplyst. Men om folk verkligen inte är kritiska till vad de läser på nätet kan lustiga tankegångar om judars, finlandssvenskars eller muslimers konspirationer mot arier, finskheten eller västerlandet givetvis slå rot.

Den här bloggen har ofta insiktsfulla betraktelser, men eftersom yrkespolitiker som Katainen är kändare än filosofen Hertzberg kommer allmänheten ta till sig Katainens ställingstaganden även om de två fick dela på första sidan för en dag. Att YLE drar slutsatser på basen av kommentarerna på en tidningssida visar hur okunninga många fortfarande är om hur "nätaktivism" fungerar. Det räcker med ett tiotal uppkopplade och engagerade personer för att dominera t.ex. ett diskussionsforum på nätet. Att spamma kommentarsfältet för en tidningsnyhet är inga problem.

När det gäller det politiska våldet mot Sverigedemokraterna kan jag bjuda på några länkar, en av nätets stora fördelar. För även om den anonyma skriver goja kan hon kanske länka till något intressant:

"Kvinnor åtalas för SD-misshandel"

http://www.dn.se/sthlm/kvinnor-atalas-for-sd-misshandel-1.902768

"SD - ett utsatt parti"

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=2760051