Muhammedkarikatyrerna och ”yttrandefriheten”

I samband med karikatyrkrisen fick ordet ”yttrandefrihet” en utvidgad användning – en användning som snarast fördunklar problematiken. ”Yttrandefrihet” är ju i första hand ett juridiskt (eller kvasijuridiskt) begrepp: yttrandefriheten består i att statsmakten avstår från att göra intrång i medborgarnas möjlighet att yttra sig genom att tillgripa censur eller bestraffningar.

När det gäller Jyllands-Postens muhammedkarikatyrer [när slutade vi förresten skriva ”Mohammed”?] var det aldrig ens fråga om att Danmarks regering skulle ha vidtagit straffrättsliga åtgärder eller ha skärpt lagstiftningen. Krisen hade att göra med att vissa parter kände sig kränkta och grep till våldsamma protester.

Anta att jag skriker glåpord till min granne ända tills han hoppar över staketet och kommer och ger mig en omgång. En tänkbar reaktion är att jag har mig själv att skylla. En annan reaktion är att grannen överreagerade, och han blir kanske åtalad för misshandel.

I inget fall skulle vi anse att bråket är en fråga om yttrandefrihet.

(Någon framhåller kanske att jag bara ropade ord medan han utdelade slag. Ord kontra handling. Men i andra sammanhang tycker vi inte den skillnaden är så avgörande: t.ex. när det gäller psykiska kontra fysiska övergrepp i en parrelation.)