Magnus Eriksson tar i SvD 22.1.08 upp kontroversen kring frågan om tidskriften Mana ska få statsstöd. Mana har påståtts vara kvinnoförnedrande och ha en antisemitisk tendens. Eriksson tycker att det lätt kan uppstå ett dilemma kring stödbesluten.
”… hur tar man ställning till en välskriven plädering för rasåtskillnad, könsstympning eller diktatur, om man inte får politisera bedömningen?”
Det här väcker frågan: hur välskriven kan en sådan text vara?
En rasistisk text (t.ex.) kan givetvis bestå av ord som används rätt, den kan bestå av grammatiskt korrekta, t.o.m. välklingande satser. Är detta allt som krävs för att en text ska anses välskriven? Kan en rasistisk text också vara genomträngande och klarsynt? Kan den ha en förmåga att uppenbara sanningen i rasismen? Förutsätter inte detta att det finns en sanning i rasismen?
Är det kanske den Hägerströmska värdenihilismen som går igen här? Att alla ståndpunkter är intellektuellt likvärdiga, det är bara det att vi har råkat bekänna oss till demokrati och alla människors lika värde?
(F.ö. är det omvända förhållandet inte alls svårt att föreställa sig: en text som innehåller alla de korrekta värderingarna, men är erbarmligt illa skriven.)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hej Lars,
det här tar i och för sig inte bort udden av din poäng. Men som jag förstår det så handlar kritiken av Mana om deras linje i Israel-Palestina konflikten. Skälet till att vissa kolumnister kritiserat Mana är att de bland annat använder begreppet förintelse för att beskriva Israels, eller den sionistiska fraktionen av Israels politik gentemot Palestina. Kanske är det ett övertramp, men diskussionen är svår och det är viktigt, tror jag, att det är den här politiska aspekten som spelar in i beslutet att dra tillbaka Manas kulturstöd.
Hälsn. Antony
Post a Comment