Thursday, December 6, 2007

Skönhet

”Verklig skönhet kommer inifrån.”

Finns det någon sanning i den klichén? Olika tolkningar:

(1) ”Det är det inre, inte det yttre som räknas.” (Menar man att det är så det borde vara, så är det för självklart för att behöva sägas. Menar man att det är så det fungerar i praktiken, så lever man i en annan värld. Bara en ytlig person kan förneka ytans betydelse.)

(2) ”Vackra människor är goda.” (Herregud!)

(3) ”En människas karaktär avspeglas i hennes ansikte.” (Romanförfattare på 1800-talet utgick ofta från det antagandet. Och någon sanning kan det ligga i det. Det är svårt att föreställa sig en person med, säg, Dick Cheneys utseende och Gandhis personlighet. Varför det?)

(4) ”När vi lär känna en människa lär vi oss se godheten i hennes ansikte.” (Det här är den mest respektabla tolkningen.)

***

”Äiti* (mor) valdes nyligen till finskans vackraste ord. För en tid sedan valdes ”mother” (mor) till engelskans vackraste ord. ”Konstigt! De låter ju inte ens lika.”

1 comment:

Björn Törnroth said...

I filmen Liar Liar replikerar Jim Carrey att "det är bara vad fula människor säger". Och George Orwell lär ha sagt att "när man är 50 år, har man det ansikte man förtjänar". Jag vet bara att mängden sura, bittra och hårda ansikten man möter i Åbo brukar förvåna mig, och att inte en enda gladlynt och varm människa jag känner har ett sådant ansikte...