Den som har följt med rapporteringen om Greklandskrisen
de senaste åren och särskilt under våren och försommaren har kunnat gripits av svindel.
Än har man kastats åt det ena hållet, än åt det andra. Allt är grekernas fel
och allt är EU:s fel. Det grekiska samhället är genomsyrat av nepotism och
korruption – men trojkans krav på nedskärningar är drakoniska. Problemen
började när den korrupta grekiska regeringen ljög om de offentliga finanserna
då man gick med i eurounionen 2001, men det var bankirfirman Goldman Sachs som hjälpte Grekland att dölja sina skulder. Varoufakis sägs prata
ut i luften, men enligt honom ville ingen lyssna på hans seriösa ekonomiska argument.
Grekland har vidtagit omfattande reformer, men grekerna har ingenting gjort för
att avhjälpa problemen. Människor svälter, men Grekland har en högre
levnadsstandard än t.ex. Lettland och Litauen. Pensionärerna lider, men det
grekiska pensionssystemet är alltför generöst. Arbetslösheten är enorm, men det
finns stora skaror av överflödiga tjänstemän som borde sägas upp. Grekland får
enorma stödpaket, men 80 % går till europeiska banker. Det är otänkbart att ett
land skulle kunna få sina skulder efterskänkta, men Västtyskland fick sina
skulder efterskänkta år 1953. Grexit står för dörren men att lämna eurozonen är
omöjligt. En grekisk bankrutt skulle ha katastrofala följder för ekonomin i EU,
men den grekiska ekonomin är så liten att en bankrutt knappt skulle märkas. Osv.
Jag
har förstått att t.ex. Helsingin Sanomat har
hållit en Greklandskritisk linje, ungefär i överensstämmelse med regeringens ståndpunkt,
medan engelska The Guardian snarare lutat
åt den motsatta sidan. Danska Weekend-Avisen
har i huvudsak förhållit sig neutral. I Hufvudstadsbladets
rapportering tycker jag mig ha märkt en intressant förskjutning: ungefär
fram till den grekiska folkomröstningen följde man Finlands ”officiella” linje,
men efter det har jag läst många inlägg (ledare, intervjuer, kolumner) som ifrågasätter
denna tidigare konsensus.
Inför
detta virrvarr av expertutlåtanden, kommunikéer och reportage kan man förstå frestelsen
av moralisera bort hela problematiken. ”Grekerna har lånat pengar, den som har
lånat pengar ska betala tillbaka, alltså ska grekerna betala tillbaka.” Moralismens
lockelse är att den befriar oss från tvånget att tänka kritiskt. (Se min tidigare blogg.)
Om kanske
tio år kommer det att komma ut böcker som ger en överblick över skeendena. Men för
nyhetskonsumenter har denna vår erbjudit en hälsosam läxa. Jag hoppas att jag i
framtiden kommer ihåg att inta en mera reserverad hållning till det dagliga flödet
av nyheter och s.k. expertutlåtanden.
*
För egen del har jag en teori som skulle förklara en
del av förvirringen. Det finns två olika sätt att uppfatta konfrontationen mellan
trojkan och den grekiska regeringen. Det ena, mera populära synsättet är att den
politiska kulturen och näringslivet i Grekland är klavbundna av vissa föråldrade
och hierarkiska strukturer, och att den enda möjligheten för Greklands ekonomi
att komma på fötter är att lösa upp dessa strukturer. Slutresultatet skulle
vara att det grekiska näringslivet skulle komma att fungera ungefär på samma
sätt som i de flesta andra EU-länder, med ett fungerande skattesystem, social
välfärd, en effektiv förvaltning mm enligt vad man kunde kalla post-keynesianska
principer. Enligt det andra synsättet vill makthavarna inom EU – kanske med tyske
finansministern Wolfgang Schäuble i spetsen - inte nöja sig med denna målsättning. Som ett
villkor för att låta Grekland vara med i unionen och bevilja dem förnyade lån vill
man att landet ska låta sig omvandlas till ett marknadsliberalt samhälle i Margaret
Thatchers och Friedrich von Hayeks anda: ett skattesystem med låg progression, en
privatiserad infrastruktur osv. Under moderniseringens täckmantel vill man
förvandla Grekland till ett laboratorium för neoliberala samhällsexperiment. Vi
föreställer oss att EU vill förmå grekerna att föra in sunt förnuft i sin samhällsekonomi
– men i själva verket handlar det kanske om att gå från den ena ytterligheten
till den andra.
*
Här några läsvärda inlägg:
http://www.theguardian.com/world/2015/jul/09/poorer-than-greece-the-eu-countries-that-reject-a-new-athens-bailout
