Sipilä kontra Immonen – tilliten förverkad?

Inför regeringsförhandlingarna deklarerade Juha Sipilä att regeringens sammansättning berodde på vilka partier han kunde lita på. Tydligen kom han fram till att Sannfinländarna är tillförlitliga. Efter fallet Olli Immonen vill man fråga honom: har de inte nu förverkat förtroendet?

            Att Timo Soini ogärna vill reagera på Immonens främlingsfientliga utspel har troligen en politisk förklaring: om Immonen utesluts ur riksdagsgruppen blir Sannfinländarnas riksdagsgrupp lika stor som Samlingspartiets. Det kan också hända att det blir flera liknande incidenter, vilket i så fall (i konsekvensens namn) kunde framtvinga ytterligare uteslutningar och leda till att Sannfinländarnas maktställning krymper.

Fiat iustitia, pereat Graecia

”Fiat iustitia, pereat mundus” – ”låt rättvisan råda om än världen går under” är alla moralisters valspråk. Just nu är det det grekiska samhället man är villig att offra, och kanske Europas enhet på köpet.

Det som kännetecknar den moralistiska attityden är att man begränsar sitt perspektiv till en enda beskrivning av den problemsituation man står inför. Den som lånar pengar ska betala sin skuld, grekerna har lånat pengar, alltså ska de betala tillbaka. Case closed.

Moralismen är ett försök att skydda sig mot verklighetens komplikationer. Man slipper fråga sig vilka konsekvenser de hårdnackade kraven har för den grekiska samhällsbyggnaden, för enskilda grekers liv och hälsa eller för EU:s legitimitet. Ja, man bryr sig inte ens om att fråga sig huruvida det finns någon realistisk möjlighet att skulderna kommer att återbetalas, eller om den politik man bedriver kanske i själva verket förminskar Greklands utsikter att återbetala ens en del av sina skulder. Det är grekernas bekymmer, inte vårt. ”Det här borde ni ha tänkt på förut.”

*

Läs för övrigt Jan-Erik Andelins ypperliga kolumn ”Man betalar sina skulder”, HBL 19.7.