Om Niinistö och det självklara

President Niinistö sade under sitt statsbesök i Sverige att Finlands tvåspråkighet är en självklarhet och att han därför inte finner det angeläget att diskutera saken. Detta kan te sig som en elegant formulering, men i själva verket är uttalandet egendomligt.

För det första brukar politiker inte avhålla sig från att yttra självklarheter. Tvärtom kan detta anses höra till deras roll. En president på statsbesök i Sverige förväntas säga något om de djupa banden mellan våra länder. Politiker brukar säga att de är bekymrade för sysselsättningen eller eurokrisen, de fördömer våldet i Syrien och uttalar en förhoppning om en politisk lösning. Tarja Halonens nyårstal var en enda räcka självklarheter. Självklarheterna har både en ceremoniell och en pedagogisk roll - det är också viktigt att göra det tydligt vilka självklarheter som förenar oss som samhälle. Det är svårt att föreställa sig en politiker som på allvar undviker att yttra självklarheter.

För det andra är Finlands tvåspråkighet idag ingalunda självklar. Det finns betydande kretsar som ifrågasätter den. Och även om man i princip anser att det svenska språkets ställning är värd att försvara, kan man diskutera vad detta ska innebära. Handlar det om att ta hänsyn till den svenska språkgruppens särbehov, eller vill man att båda språken också i fortsättningen ska ha en statsbärande roll, vara en del av vår nationella identitet? Och hur kan dessa olika målsättningar förverkligas i praktiken?

Jag uppfattar Niinistös uttalande som en ordlek. Att kalla något en självklarhet kan vara ett normativt uttalande: vad man kan mena är att även om en fråga diskuteras, så är det något man själv inte är redo att diskutera - i betydelsen ifrågasätta. Det kan förefalla som ett kraftigt ställningstagande till förmån för det saken gäller. Så vill Niinistö bli förstådd. Men orden är, tror jag, ett kamouflage.

Niinistös fyra föregångare på presidentposten - Kekkonen, Koivisto, Ahtisaari och Halonen - drog sig inte för att explicit understryka tvåspråkighetens betydelse under perioder när den var betydligt mindre ifrågasatt. Vad Niinistös ord egentligen betyder är att han inte kommer att ta strid i frågan. Tvåspråkigheten är för honom självklar i betydelsen ointressant.