Mera invandringskritik?

Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen vill dra igång en invandrardebatt som ger rum för kritiska röster. Man undrar vilken värld han lever i. Är det inte kännetecknande just för vårt land att den invandrarkritiska debatten på nätet svämmar över alla breddar?

När man talar om att det ska finnas utrymme för kritik menar man vanligen att främlingsfientliga uttalanden ska anses acceptabla. Hur ska man nå därhän: ska man uppmana näthatarna att sluta skämmas för sina åsikter och börja uppträda med namn? Ska politikerna föregå med "gott" exempel och själva (tydligare än hittills) gå ut med invandringskritiska ståndpunkter?

Jag uppfattar Katainens uttalande som en signal om att det är Sannfinländarna som sätter agendan inför nästa val.

Överkonsumtion av bibliotekstjänster?

Hankenprofessorn Tom Berglund skriver i sin kolumn i HBL 22.4: "Problemet i vårt demokratiska system är att majoriteten ... är alltför villig att finna sig i en relativt hög nivå på beskattningen... Vi har svårt att riktigt föreställa oss alternativet med en mera moderat beskattning och ett mindre utbud av offentliga tjänster."

Berglund anser att problemet med skattefinansierade tjänster är att det lätt uppstår en överkonsumtion av dem. Med "överkonsumtion" menar Berglund att man utnyttjar en tjänst som man inte skulle ha utnyttjat om man själv hade tvingats betala för den. Om vi tillämpar Berglunds kriterium är det ett exempel på "överkonsumtion" om människor som är utblottade anser sig ha råd att uppsöka läkare. (Om däremot en förmögen person springer hos läkaren vid minsta krämpa är det sannolikt inte "överkonsumtion" enligt Berglunds definition: för honom eller henne gör det troligen ingen skillnad om läkarbesöket kostar eller inte.)

Berglund tycker ändå att skattefinansiering, och därmed också överkonsumtion, inom hälsovården kan accepteras. Däremot ställer han sig frågande till skattefinansiering av bibliotekstjänster: "... det att verksamheten bekostas med skattemedel leder till att de som utnyttjar tjänsterna understöds av dem som inte utnyttjar dem. Sammanlagt används tjänsterna klart mera än de skulle användas om de skulle användarfinansieras." Detta är tydligen enligt Berglund en olägenhet.

Jag vet inte varför Berglund väljer att ta upp biblioteksväsendet i stället för exempelvis landsvägsnätet eller brandkåren. Men hans resonemang visar hur missvisande det blir om man om man oreflekterat likställer olika former av "konsumtion" med varandra.

Förvisso är många bibliotekskunder ute efter förströelse. Men de avgiftsfria biblioteken är också ett medel för medborgarna att vidga sina vyer, fördjupa sin utbildning, hålla sig à jour med världsläget eller förhållandena i närsamhället, hitta praktiska anvisningar för allt från husreparationer till hur man grundar en förening eller gör upp ett testamente. Folkbiblioteket är en central nerv i det västerländska medborgarsamhället.

(Biblioteket ger också tillgång till datorer och internet - Berglund har kanske inte tänkt på att det i vårt samhälle finns personer som inte har råd med en bredbandskoppling hemifrån.)

För egen del föredrar jag att leva i ett samhälle där tröskeln för biblioteksbesök är så låg som möjligt, där det alltså förekommer en riklig "överkonsumtion" av bibliotekstjänster.

Ja, man får lust att svänga på Berglunds formulering och säga att de som inte gitter utnyttja bibiotekets tjänster i själva verket understöds av dem som gör det.

(O)kritiskt tänkande

http://www.dixikon.se/bloggarna/okritiskt-tankande/

Beklämmande om aga

"Närmare 16 procent av de tillfrågade barnen i Norden anser … att fysisk bestraffning av barn är acceptabel i viss mån. I Finland anser 31 procent av de tillfrågade att fysisk bestraffning kan godtas medan endast 10 procent av barnen i Norge står för samma åsikt" - enligt en undersökning som utförts av UNICEF (läs här.)

Att en tredjedel av finländska barn (mot en tiondel i Sverige och Norge) godkänner aga är egentligen mera beklämmande än att deras föräldrar gör det.

Vintertid och sommartid

När tiden byts: på våren skulle vi kunna sova en timme mera men vi får inte. På hösten skulle vi få sova en timme mera men vi kan inte.