Förlåt för ingenting?

http://www.dixikon.se/bloggarna/forlat-for-ingenting-politiken-ursakt-mohammedteckning/

Klartext om universitetsreformen

I en insändare i HBL 13.3.10 gör professor J. P. Roos en klarläggande sammanfattning av problemen kring den senaste universitetsreformen. Han påpekar bl.a. att ”påståendet att den nya lagen stärker universitetens autonomi har visat sig felaktigt, till och med lögnaktigt... Det som beskrevs som ökad autonomi var i själva verket en privatisering av det statliga universitetssystemet...”

Han framhåller också att autonomin redan inskränktes av en rad reformer som infördes före privatiseringen.

Vidare påpekar han att lärarnas administrativa börda har ökat eftersom man har infört en ny nivå av stora institutioner som måste förvaltas – samtidigt som de enskilda ämnena givetvis fortfarande måste administreras. Även om de enskilda disciplinerna enligt den officiella bilden inte väntas ha någon egen verksamhet alls.

Prorektorn för Helsingfors universitet Ulla-Maija Forsberg skriver ett svar i HBL 17.3 – men hennes svar visar att hon inte förstått resonemanget om enskilda ämnen.

(Universitetsförvaltningens bristande förståelse för verksamheten inom enskilda ämnen blev tydlig för några år sedan när man vid Åbo Akademi argumenterade för en sammanslagning av institutioner – och motiverade den med att lärarna i olika ämnen i så fall kunde tura för varandra: ifall t.ex. professorn i musikvetenskap blev sjuk kunde hennes undervisning handhas av professorn i filosofi och vice versa.)

(Se också min blogg ”Dinglande autonomi”.)

Finländsk rättspraxis förr och nu

I en utredning som gjorts vid Justitieministeriet kommer man fram till att krigansvarighetsprocessen 1945 och 1946 visserligen var politisk och bröt mot principerna för en rättsstat (dvs. hade beställts av Sovjetunionen), men att det är svårt att t.ex. i efterskott ogiltigförklara domarna. Motiveringen är intressant: ifall man gjorde det skulle man bli tvungen att revidera många andra domslut där principerna för en rättsstat inte följts.

Man anser tydligen att det finländska rättsväsendet i historiskt perspektiv är ett sådant augiasstall att det är meningslöst att försöka städa upp i det.

Den finländska rättskulturen har också annars varit aktuell de senaste dagarna. Det intressanta med reaktionerna på HFD:s beslut att utvisa Eveline Fadayel är att man nu också tagit fasta på vilken inverkan domslutet kommer att få på finländarnas attityder. En och annan drar slutsatsen att åldriga föräldrar inte är familjemedlemmar och att man inte behöver ta ansvar för dem.

Lyckligtvis verkar det ändå som om många av dem som reagerat har svårt att förstå domslutet. Man kunde ju anse att domstolar i sitt agerande inte bara skulle beakta om den lagtolkning de själva föredrar ligger inom de juridiska möjligheternas gräns, utan skulle välja den av de möjliga tolkningarna som bäst motsvarar det allmänna rättsmedvetandet.