HBL frågar (1.3.08) fem finländska kvinnor om de tyckte att det omstridda afrikanska flickhuvudet på Fazers lakritsstänger är sårande. Ingen tyckte det. (Fazer har beslutit slopa figuren.)
Jag har svårt att förstå tanken bakom utfrågningen. Är det vita finländare som ska avgöra vad som är kränkande för afrikaner?
Skulle vi komma på tanken att låta några medelålders män avgöra vilka sätt att framställa eller behandla kvinnor som är kränkande?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Ja! jag ställde mig precis samma fråga! Mycket märkligt.
Det som bekymrar mig är huruvida dylika åtgärder verkligen är uttryck för att man insett att man gjort något fel och försöker rätta till felet, eller om det kan vara frågan om ytterligare ett sätt att försöka sopa sina moraliska tillkortakommanden under mattan. Personligen lutar jag åt det senare och tycker att det på något sätt skulle vara mer rakryggat att leva med sin historia. Mycket unket döljs under en yta av politisk korrekthet. En annan fråga är huruvida alla dylika saker faktiskt är uttryck för rasism.
Ja, vad är sist och slutligen rasistiskt? När lakritsflickan kom till var den säkert inte uttryck för ett aktivt rashat. Det var en tid när okunskapen om afrikanska förhållanden inom den finländska allmänheten var ungefär lika stor som ointresset. Möjligheten att en verklig ”neger” någonsin skulle komma att få syn på bilden, för att inte tala om att denna ”neger” skulle kunna tänkas ha någon som helst reaktion på den, dök säkert aldrig ens upp på tillverkarnas radarskärm. Något tillspetsat kunde man säga att den genomsnittlige finländaren på 30-talet hade aldrig slagits av tanken att afrikaner var verkliga människor.
Men även om tillkomsten av en sak inte är rasistisk (utom i betydelsen aningslös) så kan fasthållandet vid saken vara det, eller upplevas så.
Fast mitt ställningstagande gällde inte lakritsflickan, utan det meningslösa i att fråga fem vita finländare om den var kränkande eller inte.
Post a Comment