Monday, January 18, 2010
Saturday, January 2, 2010
Bättre och sämre veteraner?
Olav S. Melin skriver i HBL 2.1.10 om en finlandssvensk veteranorganisation som blev misstyckt över att veteraner från minoriteter som romer, tatarer och judar behandlades likvärdigt med finlandssvenskarna vid ett seminarium om minoriteter i Finlands krig. Seminariet ordnades av tankesmedjan Magma.
Organisationen skrev: "Våra veteraner är förvånade över att ni sätter finlandssvenskarna i samma grupp som judarna, tatarerna och romerna. Det borde ju inte finnas någon tvekan om var finlandssvenskarna har sina rötter och sitt medborgarskap."
Låt oss bortse från passusen om medborgarskap: alla finska medborgare är ju medborgare i lika hög grad oberoende av modersmål, religion eller etnisk tillhörighet. Det förstår säkert också de finlandssvenska veteranerna.
Däremot kan man möjligen diskutera frågan om rötter. De finlandssvenska veteranernas tankar har gått i kors. De verkar ha tänkt att valet att stöda Finlands försvarskamp var mindre självklart för judar, romer och tatarer än för finlandssvenskar på grund av deras etniska rötter. Den tanken uttrycker i sig en fördom. Men låt oss anta att den är riktig. I så fall innebar dessa minoriteters beslut att delta i kriget i högre grad ett frivilligt åtagande än etniska finländares beslut. Om det var så borde vi finländare känna större tacksamhet för minoriteternas insats än för övriga finländares.
Antingen var minoritetsmedlemmarnas insats lika värdefull som alla de andras. Så tänker jag. Men om man tänker som den finlandssvenska veteranorganisationen borde man dra slutsatsen att den var mera värdefull.
Organisationen skrev: "Våra veteraner är förvånade över att ni sätter finlandssvenskarna i samma grupp som judarna, tatarerna och romerna. Det borde ju inte finnas någon tvekan om var finlandssvenskarna har sina rötter och sitt medborgarskap."
Låt oss bortse från passusen om medborgarskap: alla finska medborgare är ju medborgare i lika hög grad oberoende av modersmål, religion eller etnisk tillhörighet. Det förstår säkert också de finlandssvenska veteranerna.
Däremot kan man möjligen diskutera frågan om rötter. De finlandssvenska veteranernas tankar har gått i kors. De verkar ha tänkt att valet att stöda Finlands försvarskamp var mindre självklart för judar, romer och tatarer än för finlandssvenskar på grund av deras etniska rötter. Den tanken uttrycker i sig en fördom. Men låt oss anta att den är riktig. I så fall innebar dessa minoriteters beslut att delta i kriget i högre grad ett frivilligt åtagande än etniska finländares beslut. Om det var så borde vi finländare känna större tacksamhet för minoriteternas insats än för övriga finländares.
Antingen var minoritetsmedlemmarnas insats lika värdefull som alla de andras. Så tänker jag. Men om man tänker som den finlandssvenska veteranorganisationen borde man dra slutsatsen att den var mera värdefull.
Subscribe to:
Posts (Atom)