Kirgisen, marskalken och våra historiker

Om det är sant, som har hävdats, att Mannerheim när han återvände från sin ritt genom Asien hade sällskap med kirgis, och att han sedan lämnade kirgisen åt sitt öde, så länder det inte Mannerheim till heders (huruvida deras relation var sexuell gör förstås varken från eller till). Om det är sant, och om detta aldrig har noterats av forskningen, så länder det inte våra historiker till heders.

Hemlighållandet av märkesmäns homosexualitet ännu efter deras död är en av de subtilare formerna av homofobi. (Vet inte om detta gäller i fallet Mannerheim. Det gäller uppenbarligen i fallet Westermarck.)

Lakritsflickan

HBL frågar (1.3.08) fem finländska kvinnor om de tyckte att det omstridda afrikanska flickhuvudet på Fazers lakritsstänger är sårande. Ingen tyckte det. (Fazer har beslutit slopa figuren.)

Jag har svårt att förstå tanken bakom utfrågningen. Är det vita finländare som ska avgöra vad som är kränkande för afrikaner?

Skulle vi komma på tanken att låta några medelålders män avgöra vilka sätt att framställa eller behandla kvinnor som är kränkande?